Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARI. NORDSTRÖM, KYRKESUND, SÖDRA LOPPET. OLJEMÅLNING. TILLHÖR GROSSHANDLAREN JOHN JOSEPHSON.
centralt belägen och dock icke för dyrbar tomt;
funnes blott en sådan, skulle det kanske visa
sig möjligt att på enskild väg hopbringa
bygg-nadskostnaderna, ett kapital, som ju något så
när borde kunna förräntas. Om nu hvarken
staten eller staden anser ändamålet berättiga
offret af ett stycke tomtareal, så borde dock,
synes det, af de stora donationer, som stå
under stadens förvaltning, en summa kunna
anslås äfven för detta ändamål. Äfven staden
kommer att lida af det nuvarande tillståndet,
om icke i annat, så i anseende. Jag har i och
för konststudier besökt de flesta städer i Europa,
jämförliga med Stockholm, men jag kan icke
minnas, att jag någonstädes funnit så eländiga
utställningsförhållanden som här.
Efter denna utvikning, på sidan om men dock
icke främmande för ämnet, vill jag så ägna
mig åt själfva utställningen.
Jämför man den med 1905 års utställning,
sådan denna ännu lefver i minnet, träda några
skiljaktigheter starkt och påfallande i dagen.
Och ehuru jämförelser, särskildt med
minnesbilder, sällan befordra en rättvis och saklig
kritik, kan det vara skäl att här fasthålla dem, då
de framhäfva några väsentliga karaktäristika i
den nuvarande utställningen. Man bör då lik-
väl icke glömma, att den förra utställningen var
retrospektiv, medan denna är fullt aktuell, och
att därmed helt naturligt följt en skillnad i
täthetsgraden, om uttrycket tillätes mig.
En så förtätad, innerlig, starkt personlig konst,
som den förra utställningen gaf i Josephsons
visst icke fullständiga men dock mycket
representativa samling verk, i Eugéne Janssons lyriskt
dekorativa Stockholmsbilder, i Norrmans
orubbligt originella landskap, har den nuvarande
utställningen icke att bjuda på; det skulle då
med en något dämpad nyans vara i Prins Eugens
utställning, som ju dock endast tillfälligtvis
berör förbundet. Af de tre nämnda konstnärerna
saknas de två, medan den tredje slagit in på
fullständigt nya vägar. Men äfven Nordströms
konst, sådan den här framträder i
västkustmotiven, synes mig mindre förtätad än förr, mera
utåtvänd, med starkare accent på
verklighetsskildringen än det konstnärliga lynnesdraget,
förr så dominerande. Till väsentlig del torde
detta bero på användandet af en ny färgteknik,
som absorberat intresset och äfven förledt
konstnären till en viss upprepning.
Och därmed är jag inne på en anmärkning,
som kan riktas mot flera af utställarne,
benägenheten att späda ut sin ingifvelse, så att den
räcker för många dukar, att måla i parti och
icke i minut. Man skall bäst förstå hvad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
