- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 3 (1912) /
89

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÖSTA VON HENNIGS, »HAN ÄR DÖD». OLJEMÅLNING.

menar, om man tänker på det rum, som Rikard
Lindström fyllt med ett trettiotal dukar med
motiv från Lofoten. Det är knappast en
paradox då jag säger, att af dessa trettio dukar
borde blifvit en enda, i hvilken konstnären
skulle samlat alla de intryck, han mottagit af
det arktiska landskapets säregna skönhet, och
gifvit en hel, rik, karaktäristisk bild däraf. Visst
är att han, om han nu äger denna förmåga af
koncentration, hvilket jag icke känner, så skulle
gjort en trettio gånger större verkan än med
den trots de växlande motiven mycket
monotona kollektion han nu utställt. Sådant är icke
produktivitet, det är flit och sparsamhet, i och
för sig goda men icke absolut konstnärliga
egenskaper. Det är att spinna mycket garn af sin
lilla ulltott. Det är att hafva sin ärelystnad
mera riktad på utställningsrummet än på verket.

Jag skulle icke insistera, om icke företeelsen
vore så pass allmän som den är. Den står helt
visst i samband med den moderna tekniken,
som i sin bredd och snabbhet inbjuder till
massproduktion. Det kan dock utan tvekan fastslås,
att fastän fulländningens begrepp blifvit ett

TILLHÖR HERR KLAS FAHRÆUS.

annat, är dess förverkligande lika svårt,
afstån-det lika stort som förr mellan taflorna och
verket.

Anmärkningen träffar, ehuru icke i samma
grad, Axel Sjöberg, sä vidt man i det
olämpliga rummet med dess alltför korta afstånd,,
som icke tillåter den tjockt påspacklade färgen
att förandligas, kan bedöma hans taflor. Helt
fri går väl icke heller Gösta von Hennigs,
ehuru-väl hans dukar, äfven där man känner
upprepningens fara i motiven och kompositionen,
alltid äga en själfständig koloristisk mening. Och
om man tror sig spåra något af detsamma, af
en från duk till duk fortlöpande, sparad
stämning i en del af Nordströms och Kreugers
utställningar, så är man benägen att tillskrifva
det årens lätt förklarliga trötthet och svårighet
till förnyelse. Men kemiskt ren från
massproduktionens våda står nu som fordom Richard
Bergh.

De nya insatserna, pluset i 1912 års
utställning, jämförd med den af år 1905, betecknas
af Eugéne Janssons figurtaflor, prins Eugens
dekorativa landskapsbilder och Gösta von Hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1912/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free