Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom hans badtaflor, genom ett för åskådaren
i allmänhet främmande fackintresse; på ett
par af hans atletbilder är människokroppen
nästan oigennkänlig i den fantastiska och ur all
annan synpunkt än den atletiska meningslösa
ställningen, men på ett par andra, såsom i främsta
rummet den en kamrat på rak arm bärande
atleten, har han uppbyggt en grupp af klassisk
jämnvikt och skönhet. Denna bild är i sin art
fulländad, med en beundransvärd frihet och
säkerhet i teckning och modellering. När
kritiken inför dessa dukar talar om experiment, är
det endast därför, att den förut icke sett något
liknande. Om några år skola dessa experiment
vara klassiska.
Hvad Christian Eriksson förut pröfvat inom
skulpturen: att djärft gripa in midt i det lif vi
dagligen hafva för våra ögon och med motiv från
idrotten förnya skulpturens nötta ämnessfer —
hans Skridskoåkare är därpå i denna utställning
ett lysande exempel—det har Eugéne Jansson nu
gjort inom målarkonsten. De hafva båda
därvid ledts af sin vakna och fullständigt
fördomsfria kärlek till verkligheten, den ständigt
gif-vande och förnyande, och öfverspringande, man
CARL WILHELMSON, FLICKA I BLÅTT. OLJEMÅLNING.
vore frestad säga ovetande om all
pseudoklas-sisk tradition, knutit fast vid den äldsta och
ursprungligaste vi äga, källan till all annan: den
grekiska. Liksom man inför Erikssons
Skridskoåkare kommer att tänka på Diskuskastarens
härliga fragment, all formell jämförelse utesluten,
så kan man, jag tror utan att allt för mycket
misstaga sig, inför Janssons atlétbilder tänka
på hopplöst försvunna olympiska målningar.
Den som något studerat grekiska vasmålningar
skall icke finna hypotesen fullt så oförskämd,
som den kanske synes.
Och någon sorg öfver den forna lyriken i
Stockholmsbilderna, förjagad af all den
kroppslighet i hvilken han nu frossar, behöfva vi icke
hysa. Den lefver kvar ännu, mjukt och
betagande i den första badtaflan, från Thielska
galleriet, koloristiskt praktfull i Matrosbalen från
samma galleri, ungdomligt frisk och munter i
den senaste stora badtaflan, med de i det svalt
gröna vattnet tumlande kropparna. Ja, till och
med i en af atletbilderna, den till höger öm
ingångsdörren, återfinner man den i det djupa,
smältande ljusdunklet från fordom. Man skall
i allmänhet icke sörja öfver att en konstnär
gör hvad han måste göra, helst när han
därunder skapar ett och annat mästerverk.
Afven Gösta von Hennigs håller sig gärna
till akrobaterna, men det är på helt andra
grunder än den äldre kamraten. Cirkusarenans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
