Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjordt, men smakar litet för mycket af bravur. Ett
litet mästerverk däremot är »Tvätterskor»,
ehuru-väl det blonda ljuset icke synes mig riktigt höra
hemma i en vik af västkusten. Intrycken från
södern äro väl ännu icke riktigt smälta, men
man vill hoppas att de helt skola genomtränga
den klara, rena och vederhäftiga folkskildringen
från fordom, förläna den mera frihet och
koloristisk finkänslighet än hvad man nu alltid finner
på de stora dukarne, som, det kan icke nekas,
litet för mycket inbjuda till reproduktion i
kolorerade planscher. Där ingen sådan förnyelse är
af nöden det är i hans utomordentliga
genreporträtt, hvarpå här porträttet af Änkefru L.
är ett sällsynt nobelt, fulländadt prof.
För några frestelser att i otid förnya sig faller
icke Richard Bergh. Lika fjärran som han är från
öfverproduktion, lika fjärran är han äfven från
utifrån lånade, tekniska experiment. På egen
botten experimenterar han visserligen alltid, och
hvarje verk från hans hand betecknar
tillrygga-lagda stadier af sökande. Däraf alltid deras
rikedom och tyngd, däraf stundom, när stadierna
icke helt blifvit öfvervunna, deras öfverlastning.
Bland de nu utställda porträtten är det ett par
som, hur rikt och fylligt, hur individuellt lefvande
CARL ELDH, UNG FLICKA. STATY, GIPS.
personerna än äro karaktäriserade, dock gifva så
mycket af observation, att helheten däraf blifvit
lidande. De äro ypperliga porträtt, icke fullt
så ypperliga taflor. Jag tänker då på porträtten
af Svante Arrhenius, dr Gustaf Ekman och
Hjalmar Branting. Särskildt det sistnämnda
verkar ansträngdt och ganska okoloristiskt.
Xågon öfverlastning finns det däremot icke i bilden
af Gustaf Fröding; utfördt i en knapp och hård
stenstil, med stora enkla medel, är det ett
mäktigt monumentalporträtt, som icke saknar något
annat än en smula mystik, något ännu outsagdt,
en liten rest af obrukad fantasi hos konstnären,
som kunde gifva åskådarens fantasi plats att
röra sig, och så — men det berör ju icke
taflan som sådan — oförenligheten mellan
sångaren Fröding, sådan han måste lefva i
folkfantasien, och den gammaltestamentliga profeten,
sådan han här är skildrad.
Mästerverket bland de nu utställda porträtten
är Strindbergs, genomfördt med en så inträngande
karakteristik och dock så outgrundligt, den
yppersta bilden af det kranka snillet, som
bevarats åt eftervärlden.
Den vägg slutligen, som Acke behärskar, är
en intressant blandning af grundligt genomförda
verk, så som i främsta rummet den vackra
gruppbilden af familjen Bonnier, konstnärens
kanske mognaste arbete, och ganska lösa
improvisationer, så som den illustrationsaktiga
»Morgonluft» och andra. Ett par djupa, mustiga
hafstaflor skära starkt af från en så sötaktig
målning som »På vinterstigar». Bland det
nakna finnas några så liffullt och intensivt
målade studier som »Skolpojken» och »Lilla
segelsällskapet», medan däremot »Solvind», den
nakna kvinnan på klippan, smakar för mycket
modellarbete. Alltnog, Acke, sådan han varit
och kommer att förbli, stundom konstnär ut i
fingerspetsarna, stundom enbart fantasimänniska,
nyckfull, ofärdig, rik på idéer och uppslag,
mångfrestare, ojämn och fängslande.
Inom skulpturen dominerar Christian Eriksson
med brottstycken från de senare årens
monumentalverk och med några nya, fristående
arbeten, såsom den redan nämnda »Skridskoåkaren»
och de båda bilderna af lappen Johan Thuuri,
statyetten och bysten, af hvilka den senare är ett
ytterst märkligt arbete, jämförligt med de bästa
porträttskulpturer, antiken lämnat oss. Carl Eldh
har utställt en något för mångfaldig och disparat
samling, som icke heller i det öfverlastade och
illa anordnade skulpturrummet kommer till sin
rätt. Hufvudverket är väl gipsstatyn af en »ung
flicka», med sin sträfvan efter en direkt från
lifvet inspirerad, konventionsfri och af lugn, klar
jämnvikt präglad bildkonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
