- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 3 (1912) /
124

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingenting hemskt eller tragiskt, det är, om du
så vill, snarare komiskt, men det lustiga har väl
fortfarande sin plats i konsten, äfven i lyrisk
konst, i romantisk konst lika väl som i klassisk.
Eller se på »Enhörning»! I den kan du ju lägga
in tragik. Flickan är inkallad för sultanen. Ser
du på hennes blick, hela hennes hållning!

•— Blicken, ja! Har du märkt, att det ena
ögat är misstecknadt? Det vänstra sitter för
långt åt vänster.

— Kors, och det anmärker du på, du som
klagade öfver, att allting var så odrägligt riktigt!

■— Nu är det du, som är odräglig.

— Eller kanske vi i grunden äro ense! Jag
skall gärna erkänna, att jag själf ofta frågat
mig, hur resultatet skulle bli, om man finge
förenade hos en människa Zorns öga och hand
samt — hvem skall jag hitta på! — Ernst
Josephsons uppfattning.

- Nu erkänner ju också du, att Zorn är bara
öga och hand.

— Konstnär är han.

— Öga och hand ge ingen konstnär.

— A, det räcker ett stycke. Jag är inte
materialist, jag är spiritualist. Öga är själ, det
är känna och vilja, och hjärna, som dirigerar
handen, är själ, tänka och kunna. Men jag sade:
han är konstnär, och med det menar jag något
lika stort som du, fast det är lika svårt att
uttrycka i ord som det sköna.

— Om du tänker på »Skogsrå», så är ju
där ett försök i min stil. Kanske i »Elin» och
»Vallkullans söndag» också! Fast misslyckadt.
Där ser jag just Zorns begränsning.

— Jag menar ingen särskild tafla. Allt är
konst, stor och god konst, om också icke allt
är lika stort och lika godt. Det finns bättre
och sämre årgångar hos Zorn som hos det
ädlaste vin. Interdum Homeros . . . Och
naturligtvis kan jag tänka mig en högre konst
än Zorns. Utvecklingen skall väl inte vara
slut än. Det kan dröja, innan vi få öfver-

människan, menade Nietzsche, och hvarför inte
tro också på en öfveröfvermänniska o. s. v.!
Dessutom har det ju funnits stora konstnärer
före Zorn. Och jag har redan erkänt, att jag
sett väldiga saker på din konstteoris plan.
Men i allmänhet har jag saknat för mycket af
kunnandets konst.

— Skolmästare!

— Om du så vill. Konsten är lång, och jag
har för stor aktning för den att tåla fusk i
något afseende.

— Ernst Josephson . . .

- Vare långt ifrån mig att kalla honom
fuskare. Han arbetade nog lika ärligt som
Zorn. Men Josephson var inte född med samma
möjligheter eller med samma kraft att ta vara
på dem; om anlagen äro det första nödvändiga,
så är också arbetet sedan lika nödvändigt.
Josephson grep sig an med för svåra saker
ibland. Och han stupade på ansträngningen.

— Det gör inte Zorn.

— Det lär ha händt, att han arbetat, så
att han svimmat vid staffliet. Nog får du väl
erkänna, att han arbetat.

— Det märks då inte mycket här, att han
anstränger sig.

— Just det. Han är olik så många vår tids
poeter och unga konstnärer. Han behåller
nämligen mödan för sig själf — liksom
skaparglädjen förstås — och ger publiken bara njutningen.
Men du kan ju söka följa hans utveckling från
början. Blir du då inte imponerad, så ställer
jag dig i paritet med pojkarna i slyngelåren,
som gå på Nationalmuseum och »skälla på
Rembrandt». Visst kan det vara vackert att
stupa af ansträngning, men det kan också ligga
något godt i att inte spränga sig på att
försöka gå utom sina gränser. Sedan man
upptäckt dem. Och sedan man funnit, att de
äro så vida, att man alltid har bruk äfven för
sina yttersta krafter inom dem.

-— Sikta mot zenit!

— Så når du horisonten, ja!

— Vackert så.

— Vackert också att sikta lägre och träffa
sin prick. För mig står som något stort, när
känna, tänka, vilja och kunna täcka hvarandra
inom konsten, och sådant ha vi sett ståtliga
exempel på i konstens historia. Till dessa hör
Zorn. Han har hört dit länge, hör dit alltjämt,
om han också ibland skulle hvila sig mellan
standardverken. Och han skall höra dit för alla
tider.

— Jag går hem och skrifver en dikt om min
konstteori.

- Och mot min. Då blir dikten bra.
In-dignatio facit versus. Jag skall läsa den med
glädje. Och du skall få svar i min nästa
roman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1912/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free