Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lugn sitter forskaren där bland sina luntor och
papper, arbetet är lätt och vederkvickande, ty
han behärskar sitt forskningsfält och han har
sin glädje i arbetet. Det gör ogement godt
att skåda in i Karl Warburgs öppna ansikte
med den harmoniska och människovänliga
blicken, när man nyss stått inför August
Strindbergs sönderslitna och bitande drag. Det
behöf-des för att återvinna jämnvikten.
En alltför sällsynt gäst på de offentliga
utställningarna är Julius Kronberg. Här lyser han
främst med sitt porträtt af professor N. P.
Hamberg. Det är en bild som kommer att stå
sig genom tiderna, ty den är mästerlig.
Gå vi så vidare i vår vandring, så finna vi
tvenne andra konstnärer, som, äfven de, endast
mera undantagsvis pläga visa sig på
utställningarna, och det är Oscar Björck och Axel
Jungstedt. Båda äro här synnerligt rikligt
företrädda. Björcks konst gör samma intryck som
han själf. (Det är för märkvärdigt, hvad
konstnärens verk i allmänhet återspegla hans egen
personlighet!) Det finnes något lefnadsfriskt
och hurtigt i dessa verk, på samma gång som
något rakt på sak, som inger förtroende, och
det oaktadt han icke alltid lyckas. Han inlåter
sig icke på grubbel öfver hvad hans modell
egentligen är för en människa — i det fallet
liknar han Zorn — och däruti gör han rätt, ty
RIKSANTIKVARIEN OSCAR MOXTELIUS.
OLJEMÅLNING AF AXEL JUNGSTEDT.
SKÄDESTEI.AREN OSCAR 1LECKSTRÖM.
OLJEMÅLNING AK EM ERI K STENBERG.
han ligger icke för filosofiska betraktelser. Som
han kan hvad han vill och af en huld natur
benådats med utprägladt sinne för kolorit, så
tilldrager han sig alltid uppmärksamheten, och
det är en välsignad sak på utställningar. Bland
hans arbeten här stannar jag helst framför den
lilla bilden af vår förre utmärkta öfverståthållare
frih. Gustaf Tamm. Björcks porträtt af Verner
von Heidenstam har jag aldrig riktigt förstått
mig på, men det är kanske mitt eget fel.
Axel Jungstedts palett är mera behärskad och
så att säga försiktig och tillåter sig inga
extravaganser. Han tyckes i främsta rummet vara
den högre ämbetsmannavärldens (inklusive det
högre militärbefälets) favoritkonterfejare, och
det kan jag godt förstå, bland annat af det
skälet, att han besitter den för en porträttmålare
ovärderliga förtjänsten att så lätt träffa likheten.
Det verk vi här afbildat af honom, nämligen
riksantikvarien Oscar Montelius, är bland många
andra på utställningen ett lefvande bevis på
denna hans förmåga. Det är ett af de sista
arbeten Jungstedt tills dato utfört och visar
honom i jämn utveckling i sin omfattande
produktion.
Så hafva vi Emil Österman, som, också han,
mera sällan utställer i Stockholm, under det att
han jämförelsevis flitigt lär deltaga i våra ut-
<S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
