- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 4 (1913) /
19

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROGER FRY. »VATTEN FALI. ET. » OLJEMÅLNING.

han är romantiker, beskrifver han kolboxen som
människans vän; hans bild suggererar värmen, —
hunden, som värmer sina tassar, — barnen, som
berätta sagor vid elden. Men hvarken det ena
eller det andra räcker för postimpressionisten.
Denne rör sig på ett annat plan, aflägset från de
omoderna som matematikens imaginära plan från
det reella.

Han söker inte att imitera en gifven form;
han skapar form. Han söker inte imitera lifvet;
han söker ett konstens ekvivalent till lifvet.
Post-impressionistens kolbox är icke en reproduktion
af en kolbox, betraktad på något sätt —
realistiskt eller romantiskt, — den är en kolbox, men
en mycket förnämligare än andra, ty den ger
åskådaren kolboxens idé, bortsedt från
tillfälligheter: yta — skuggor, fläckar, — det som var en
fröjd för sextonhundratalets stillebensmålare att
återge. Postimpressionisten gör som
buskman-nen: när han ritar af en europé, säger han icke,
att teckningen föreställer en europé, utan att det
är en europé — äfven om han bara ritat af
mannens glasögon såsom det från tecknarens
synpunkt karaktäristiska.

För att förtydliga detta gör Air. Clive Bell
i utställningens katalog en jämförelse med
litteraturen, hvarvid han resonnerar så: En

klok författare skildrar en kolbox i tre, fyra
ord; om någon sätter sig ned och beskrifver
kolboxen punkt för punkt på flera sidor, är
det inte konst. Postimpressionisten förhåller
sig till den föregående konstens representant som
den förre författaren till den senare.

Ungefär detta är det, som framlägges i ord
med lika mycket fanfarer och ceremonier, som
när för några decennier sedan Sar Péladan
presenterade »1’Art idéaliste et mystique». Men den
som aldrig så litet studerat van Gogh, Cézanne
och Gauguin, finner ju, att programmet är en
öfversättning i ord af hvad dessa gjort gällande i
sina verk, och vandringen genom utställningen
säger också, att de flesta konstnärerna praktiskt
sedt — trots de mest krampaktiga försök — inte
kommit till något radikalare. De kunna
karikera sina mästare, men icke passera dem.

Undantag måste dock göras för de mest
radikala: engelsmannen Wyndham Lewis och
fransmannen Picasso, hvilken senare också håller på
att upphöjas till »gammal mästare». Deras sätt
att dela upp taflan i fält med en bit här och en
bit där af det skildrade — nej, framställda —
föremålet, är kändt för den stora allmänheten
genom skämttidningarnas reproduktioner — ty
karrikatyrer kunna knappt åstadkommas.
Metoden — densamma som med förkärlek användes
af de italienska futuristerna — afser att lämna
ett intryck, som benämnes »visuell musik», och

PICASSO. »KVINNOIICFVCD.» OI.JF.MÅLNING.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1913/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free