Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N FRANSK SKULPTÖR I
SVERIGE PÅ i 200-TAEET
af Carl R. af Ugglas.
DÅ man sysslar med den svenska
medcltids-konstens utländska källor och förbindelser, är
det i allmänhet vår närmaste kontinentala granne,
Tyskland, man får ha i tankarna. Tvifvelsutan
är det också mot detta land, som värt i artistiskt
sä väl som allmänt kulturellt afseende närmast
varit orienteradt, men man bedrar sig, om man
tror, att man får se pä saken ensidigt. Det
underliga drag af kosmopolitism, som tack
vare de kyrkliga förhållandena är för
den medeltida odlingen eget,
fornekar sig icke äfven pä det
konstnärliga området ens
i våra aflägsna
gränstrakter. 1 Ivad
England spelat för
roll under de
första kristna
århundradena
i värt land,
kan
visserligen i
innevarande stund
mera
förmodas och anas
än bevisas,
hvad för
Frankrikes [-vidkommande-]
{+vidkomman-
de+} däremot
åtminstone i
ett par fall är
möjligt. De
franska munkar, som
pä i i oo talet
inplanterade i svensk jord
den helige Bernhards
ordensprinciper, hafva
trots dessa principers egen
konstfientlighet varit af en
betydelse, som troligen ej kan
öfverskat-tas, både för arkitektur och skulptur,
kanske också för monumcntalmäleriet,
och bildhuggaren Etienne de Bonneuills
uppträdande i Uppsala omkring 1290
har, om ock åtföljdt af mindre påtagliga
resultat, så som jag pä annat ställe sökt
visa, (Upplands fornminnesföns tidskr.
1912), ej varit utan vikt för det inhemska
konstskapandet.
Den det är antagligt, att vår direkta
beröring med den stora franska konsten,
som just under 1200-talet börjar sitt
segerlopp öfver Europa, icke inskränkt , KR
sig till detta enstaka fall och några andra o.ia kyrka
hänger i
mer eller mindre säkert belagda, utan att
forskningen skall komma att uppvisa flere, må vara
sporadiskt uppträdande och utan djupare rötter
i den främmande marken. Ett sådant fall vill
jag här fästa uppmärksamheten på, och ett, som
verkligen betydt mera än hvad vackra och
flyktiga stjärnturnéer bruka betyda.
De arbeten, jag här dä tänker på, äro vissa
skulpturer, som befinna sig i några gotländska
kyrkor, framför allt Oja pä den smala landtunga,
som ön sänder söderut.
Det är där, det sköna krucifix ännu i dag
triumibågen (= bågen mellan koret
och långhuset) som här afbildas som
fig. 1 —2.
En mäktig och storslagen
komposition af väldiga
dimensioner (h. omkr. 4 m.)!
Hvilken rikedom, hvilket
vimmel af detaljer!
Den [-lidande]’rälsaren,-] {+lidande]’rälsa-
ren,+} en smärt och
vackert
proportionerad gestalt, hänger
naglad på
sitt kors med
ett plågadt,
men ädelt,
konungsligt [-ansiktsuttryck,-]
{+ansiktsut-
tryck,+} alltfort
med öppna
ögonoch med
en ståtlig
krona (af metall)
på hufvudet.
Kring länden
bär han ett till
knäna fallande
kläde, vid sidan
uppknutet i en stor knut.
Själfva korset, som
kantas af en genombruten
pal-mettfris och på sina ändar
uppbär evangelisternas fyra
sinnebilder, är omgifvet af en stor ring,
prydd med rosor och snedställda
fyrkantiga plattor. Innanför denna ring
äro i vinklarna mellan korsarmarna
inställda lifliga figurkompositioner.
Öfverst änglaskaror, begråtande den
skuldlöses martyrium, ett vimmel af
smala kroppar, hufvud, vingar och
glorior, som ger det rätta intrycket af
hiinlafolkets otalighet, ett ålderdomligt
motiv med anor i mycket gammal
kristen konst. Nedtill två scener ur de
ueirix första människornas historia. Till
vän-,c.()Ti..\\i). ster Adam och Eva ätande den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
