Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pä den vetenskapliga torrhet, den mekanisering
som perspektiv-studiet innebar genom en
uppmjukning eller uppluckring af bildytan. Det är
ljusstudiet som härvid varit det verksammaste
medlet; men först den nya konsten har
hänsynslöst och radikalt skjutit perspektivet åt
sidan. Cézanne, van Gogh och Munch äro icke
perspektivlösa, men deras perspektiv är dåligt
och vårdslösadt på samma sätt som japanernas
och kinesernas. Hela deras teknik kunde icke
utvecklas i full frihet utan att maka undan
perspektivstudiet, som i grunden är ganska
oväsentligt för bildens djupt konstnärliga verkan,
det må vara aldrig så nödvändigt för
illusions-effekten.
1 det experimenterande stadium som måleriet
efter sekelskiftet ingått i har frågan om
perspektivets afgörande inverkan på den målade
bildens form tagits upp med stor energi.
Ex-pressionister och kubister synas vara tämligen
ense om att förneka perspektivets rätt
öfver-hufvud: det visar åskådaren artistens posi-
tion till ett föremål eller en rad föremål, men
bestämmer i mindre grad själfva föremålets
läge. Det vanställer dessutom föremålens
verkliga natur: en flod sedd genom några popplar
kan synas som en rad lysande fläckar, ett hus
framför hvilket perspektivet placerar ett träd
kan ta sig ut som två vita trianglar, ett stort
fartyg blir på stort afstånd en liten kanot.*)
Ett undertryckande af perspektivet behöfver
inte resultera i ett naivt uppradande af
föremålen på bildytan; det behöfver inte innebära
att djupet försvinner. Föremålen befinna sig
alltjämt i rummet och det ligger ett afstånd
mellan dem; kubisterna söka bara att med nya
medel åstadkomma en gruppering och ett
jämviktsförhållande och isolera sålunda föremålen
från hvarandra med små intervaller.
Den moderne målaren uppoffrar vidare
belysningen, det vill säga den tillfälliga
belysningen, icke ljuset. Som skäl kan han med
rätta anföra, att belysningen icke står i något
reellt förhållande till föremålen, den höljer ofta
i skugga de viktigaste dragen och ställer i
brutal dager de minst väsentliga eller i alla
händelser de minst intressanta. Belysningen
hindrar ofta föremålen att synas sådana de verkligen
äro. 1 verkligheten kan man ju reparera en
missuppfattning genom att återvända till
företeelsen vid senare timmar och se bilden
förändrad och därigenom kompletterad; men den
målade bilden är en gång fixerad och kan inte
förstärka och förbättra sig själf. Alltså afstår
målaren från belysningen men inte från
ljusfördelning och ljusbrytning. Han ersätter den
brutala motsättningen af ljus och skugga med
en finare nyanserad fördelning genom en
geometrisk volym, som skapar en formens rytmik.
v) Jacques Riviére.
Bå denna väg, som bör synas äfven den i
konstfrågor oinvigde ganska klar och redig,
har kubisten kommit till sin nuvarande position.
Han har funnit ett medel att å ena sidan
förbättra byggnaden af en tafla genom att i
stället för den spinkiga och banala perspektiviska
konstruktionen sätta en fastare och originellare
struktur; å andra sidan har han lyckats hejda
impressionismens mekaniska upplösning af
bildytan i ett virrvarr af lysande fläckar och i stället
velat ge måleriet en plastisk realitet, som kan
bli grundvalen för en ny målningsteknik. Alla
kubister resonera väl inte på samma sätt, och
det är nog falskt att tro sig ha att göra med
en skola i gammal mening; men i grunden ga
deras sträfvanden ut pä en anaturalistisk
uppfattning, en plastisk teknik, en rytmisk
hållning. Själfva fröet till hela teorien ligger
fördold i Cézannes teknik, och några ord i ett
bref från honom till Emile Bernard, skrifvet år
1904, där han talar om att behandla naturen
under formen af en cylinder, en sfär, en kon.:;:)
Kubismen har emellertid en högre dogm så
att säga, utformad i en liten nyligen utkommen
bok »Du cubisme» af Albert Gleizes och Jean
Metzinger, mera ortodoxa teoretici än till exempel
Andre Lhote, hvars spakare och resonligarc
uppfattning är bekant för Stockholmspubliken.
Det är icke lätt att följa dem pä deras
metafysiska resonemang. Men det är intressant att
se hur ifrigt de söka undvika ens skenet af
opposition mot någon tidigare verklig
konstrikt-riktning. Den som förstår Cézanne, känner pa
förhand kubismen, säga de, och betona vidare,
att det endast är en skillnad i intensitet mellan
kubisterna och deras närmaste föregångare. De
böja sig vördnadsfullt till och med för de stora
impressionisterna, »som utvidgat måleriets fält,
om de än okonstnärligt låtit näthinnan domi-
v) Permettez-moi de vous repeter ce que je vous disais ici: traiter
la nature par le cylindre, la spliére, le cdne, le tout mis en perspective,
soit que chaque edté dun objet, d un plan, se dirige vers un point central.
ACCISTE IIKUP.IN. \ lADl KTKN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
