Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1IETAT.J FRÅN MÅI.NINGF.X OFVANFÖR TRIUMFBÅGEN.
af exteriörens nordiskt kärfva bidrager väl
äfven det till att man ser det man älskar se.
Kyrkan har intet egentligt kor, men en
välberäknad arkitektonisk finess gör att man ej
saknar något. Framför öppningen i muren
mellan långhus och apsid äro ställda tvenne
kraftigt bäriga granitpelare. Ofver passagen
mellan dessa in till apsiden är ett tunnhvalf
slaget, hvilket, jämte hvalfkupor på ömse sidor,
uppbär östmurens förtjockning ofvan
hvalfan-fangen. Golfplanet i passagen har lagts högre
än i långhuset, hvarjämte hopningen af skuggor
och dagrar bak pelarna medverkar till att det
hela ter sig så likt ett kor, ja, är ett kor, om
ock ej uppbyggdt på sedvanligt sätt.
Nattvards-gästbänkarna äro riktiga korbänkar.
Utsmyckningen och bänkarnas breda gaflar förläna koret
behöflig afskildhet. Det öfversta trappsteget
anger korets begynnelse, dess slut fixeras af en
altarring i genombruten Kolmårdssten, ett
riktigt transenna-arbete, och en bländande
ljus-vägg.
Ljuset, belysningen i kyrkan visar arkitektens
förstående af kyrkobesökarens kraf. Fönstren
ha i långhuset tagits upp i västra tredjedelen,
i apsiden så undangömda af triumfbågens eller
rättare tribunbågens mur, att de ej kunna släppa
sina ljusfloder rakt i ansiktet på den som
utifrån kyrkan ser in mot apsiden. Affärgningen
har ock afpassats härefter: i långhuset en allt
mera dämpad dager, i koret halfdunklet, i
apsiden det glada dagsljuset genom blyinfattadt
katedralglas i lifliga reflexer mot guld- och
marmorytor. Ett välkombineradt
färgmusikprogram, som ändar i ett lofsångens Jubilate!
Man må ha hört berättas om, hur vacker
Saltsjöbadskyrkan invändigt är, man skall ändå
öfverväldigas af interiörens fullödighet. Det
förnäma högtidsmättade dunklet, genomsiladt af
strålar från ett ljuscentrum högst upp på
östmuren, är det första intryck som kommer emot
en. Först om ett ögonblick är man sig själf
så mycket, att man kan analysera, hvad man
mera har särskildt sett: den af ett osynligt
ljus belysta hvita marmoraltaruppsatsen i den
guldglänsande apsiden och en klarare
uppfattning af det man först skönjde på östinuren.
Strålarna från ljuscentrum där öfverst gå ut
öfver väggens figurer, änglar och människor,
änglar som ödmjuka böja sig för ljuset i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
