- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 4 (1913) /
69

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fällda, svårförståeliga vid första blicken, vinnande
vid tålamodigt fördjupande. Måhända beror
svårförståeligheten på alabasterns genomskinlighet,
som gör det svårt att ens i reliefernas bakgrund
finna så mycket skugga som behöfs för att
linjerna skola framträda. Hvitt mot hvitt är ej lätt
skönjbart. Milles har byggt upp
kompositionerna på ett sätt som erinrar om figurscener i
medeltida altarskåp. Stiliseringen ger åskådaren
associationer med indisk konst. Infällningarna
illustrera de under dem stående bibelspråken:
i. Jesu bergspredikan (Varen fullkomliga, såsom
eder himmelske fader är fullkomlig). 2.
Akten-skapsbryterskan inför Jesus (Den af eder som
är utan synd, han kaste första stenen). 3. Jesus
lider i Getsemane (Fader, icke som jag vill, utan
som du vill). 4. Jesus med de båda lärjungarna
i Emmaus (Voro icke våra hjärtan brinnande i
oss). Bakom uppsatsen äro korstoleliknande
sittplatser inbyggda i apsidmuren för
konfirma-tionsläraren och hans elever. Lärarens nisch
är som sig bör något förnämligare med
mar-morpulpet framför, en biskoplig cathedra. I
nischhjälmen Guds hand öfver en judisk man i
stoftet och inskriften: Dag och natt var din hand
tung öfver mig (Ps. 32).

Till predikstol och dopfunthardocenten Roosval
gett ett ingeniöst kompositionsprogram. I
predikstolens sidoytor äro mosaiker lagda efter blad
ur Codex argenteus. Förutom det, att den
antika pergamentsfärgen, bibliofilens förtjusning,
är så dekorativ mot den brungrå marmorn, är
utsmyckningen en erinran om den första
bibel-öfversättningen på germanskt språk.

Dopfunten är rik på symboliskt innehåll
som om den vore ett arbete från medeltida
gottländsk funthuggarskola, men Carl Milles’
utmejsling af bildsuiterna vittnar om en sekler
senare, förfinad skolning och begåfning. Kring
den kalkliknande funten stå fyra figurer, som
särskildt framträda: S:t Göran och en gosse,
som ej är större än det svärd han väpnat sig
med för att i handling visa, hur gärna han vill
följa den helige Görans föredöme och strida
mot ondskans drakar; den späda flickan vill likna
S:ta Margareta, som var så ädel och hellre gaf
sitt lif än sin tro och sin renhet. Dessa fyra
figurer trampa på ormdrakar, som följa
människan ända till dopvattnet för att hindra henne
från att undfå dopets bad till en ny,
kraftmed-förande födelse. En predikan af Johnny
Roosval, förevigad i granit af Carl Milles. — På
skålen mellan hufvudfigurerna äro dopscener i
låg relief i plattskärningsmanér.

Tyvärr står funten i kyrkans midtlinje, framme
vid kortrappan. Hvarför inte i ett särskildt
dopkapell i kyrkans västra del, då ett sådant lätt
kunnat anordnas? Funten hade då kommit på
sin rätta plats, och dopceremoniens prioritet i
den kyrkliga ritualen hade organiskt antydts.

Förr i tiden hade man storre kraf pä
rogif-vande ingärdning i kyrkan, en efterklang till
den medeltida kristliga mystikens och
fromhetens behof af fredlig afskildhet. Därtill kom
ett seriöst anvisande af särskilda platser för
hvarje kyrklig handling. Så var ju funtens
plats bestämd, korrummet afgränsades o. s. v.
Liknande rokänslor var det ock, som gjorde,
att man försåg 1600-talets bänkar med dörrar.
Saltsjöbadskyrkans bänkar ha inga dörrar, men
slutenheten finns ändå. På bänkgaflarna utmed
stora gången ha bibelspråk utskurits, med några
stafvelser på hvarje gafvel. Orden länka
samman bänk vid bänk till lugna, slutna kvarter.

En kyrkmöbel som kräfver välberäknad
placering är orgelverket. Här är detta inbyggdt i
klocktornet, ofvan det wallenbergska grafkoret.
Genom att låta orgelverket få sin plats här i
stället för på läktaren i väster, hvilken helt
upplåtits till publikt bruk, har arkitekten vunnit
större fönsteryta på kyrkans västgafvel, en vinst
som så fördelaktigt utnyttjats för
dagsljusbelysningen af långhuset.

1 hvalfhjässan ofvan dopfunten hänger ett
väldigt kors af metall och glas. Jämte sex
andra belysningskroppar i samma utförande
sprider det genom mångfärgade väggar ett
däm-padt ljus, illuminerande högtidsdunklet.

s.vrrvARKsrsDF.RvisxixcrN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1913/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free