- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 4 (1913) /
89

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då man nu ser den »Danae», som Wertmiiller
några år senare utförde, kommer man lätt på
den tanken, att Sergels förslag legat och grott
i hans sinne, och med all säkerhet sager man
sig, att Sergel blifvit förtjust, om taflan blifvit
hans.

Det andra brefvet från Sergel som
Wertmiil-ler förvarat bland sina papper är skrifvet långt
senare; det år dateradt Stockholm den 18
november 1794.

Gustaf III var död. Sergel var misståmd
och redan därför benägen att se
konstförhållandena här hemma i svart. Men just därför är
han också missnöjd öfver att den af honom
högt värderade Wertmiiller, som alldeles
öfver-gått till porträttörfacket och hvars talang han
fortfarande beundrar, gifvit sig af till Amerika
för att där söka sin lycka. »Jag skulle dock
tro — skrifver han — att du kunde finna
sysselsättning här, ty här finnes icke längre någon
som kan kallas porträttmålare. Oss emellan
sagdt: Pasch blir gammal; och utan att smickra
dig: man har icke haft någon härstädes med din
förmåga. Masreliez dekorerar våningar med
[oläsligt ordj och all förtjänst. — — P’ör öfrigt är
ingenting att berätta för dig om konsterna,
som befinna sig i ett fullständigt
förlamnings-tillstånd. Martin är på landet, sjuk i vattusot»
o. s. v.

Wertmiiller följde verkligen några år därefter
Sergels uppmaning att komma till Sverige och
sammanträffade då naturligtvis med sin gamle
vän; men han stannade icke länge här (1797
—99). Och något konstnärligt utbyte
skulptören och målaren emellan känner man
veterligen icke till. Hvarken återfinnes Wertmiillers
namn i förteckningen öfver de Sergelska
medaljongerna, eller Sergels bland de porträtt, som
Wertmiiller här målade i olja.

Orsaken är kanske den, att 1790-talets senare
år var en sjukdomsperiod för Sergel, då han
mer än vanligt var ansatt af sina svåra
krämpor, mot hvilka han sökte bot genom
brunns-drickning samt många och långa resor (till
Dömestorp, Köpenhamn o. s. v.). Ytterst få
af Sergels många porträttskulpturer äro
daterade något af de år, då Wertmiiller vistades
hemma.

I stället lät Sergel efter flere år porträttera
sig af den från England (1796) återkomne
Karl Fredrik von Breda, i hvilken Sverige fick
den porträttmålare, som man saknade.
Sergel uppskattade honom högt, såsom man ser
äfven af hans bref. Men han gjorde sin
reservation. Så skrifver han (den 12 september 1796)
t. ex. till L. von Engeström: »Känslan för färg

J- T. SERGEL. SJ A I.F POR T RÄTT FRÅN
UNGIIOMS-ARI.N [ ROM. KARIKATYR. PENNTECKNING.

NATIONALMUSEUM.

utmärker dem, (von Bredas dukar), jag skulle
blott önska hos målaren större noggrannhet
(plus d’exactitude) i teckningen.»

Ty det är ej tu tal om att icke Sergel i hela
sin konstuppfattning stod närmare Wertmiiller
än von Breda, romantikern och koloristen af
engelsk skola. Skillnaden mellan nyklassikerna
Sergel och W ertmiiller var hufvudsakligen den,
att den ene var ett geni, den andre en talang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1913/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free