Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kant nedlade på att uppdrifva »de svenska
manufakturerna», i främsta rummet de textila. Rehn
skall enligt kontraktet taga reda på allt möjligt
hithörande, »uppfinna, rita och med färg
anlägga alla mönster och patroner till siden, ylle
och linne samt melerade tyger», studera de
franska sidenfabrikerna i Lyon, afrita maskiner,
lära sig »processen af silkeskokning» etc. etc.,
och ännu 1778 sändes 61-åringen ut af
slotts-byggnadsdeputationen för att köpa garnsorter
till savonneriväfnader för kungl. slottet.
Rehnporträttet ingår i den ståtliga rad
arbeten af Lorenz Pasch d. y., som afbildas och
som innesluter sådana mästerverk som det på
en gång käcka och drömmande
ungdomsporträttet af Sergel, medaljgravören Gustaf
Ljung-bergers koketta och liffulla midjestycke,
pastellmålaren Gustaf Lundbergs bild på gamla dar
med sin sirliga hållning af åldrad finsmakare,
Paschs eget allvarliga och försynta själfporträtt
som gammal, Fredenheims »alltför magnifika»
sidenskimrande uppenbarelse och de två
märkliga Gustaf Ill-porträtten, den läckra pastellen
och det stora knästycket, hvilket senare jämte
Paschs helfigur af monarken å Gripsholm
författaren anser vara »de ur psykologisk
synpunkt bästa porträtt som finnas af Gustaf III».
Månne detta omdöme dock är fullt träffande?
Ar ej Roslins helfigursporträtt å Gripsholm med
den magnifika handgesten, det effeminerade
draget i ansikte och figur och den teatraliska
hållningen väl så intressant ur psykologisk
synpunkt, väl så betecknande för tjusarkungens
dubbelnatur? Paschs porträtt har någonting
mera stadigt och vederhäftigt, nästan borgerligt.
Men Gustaf III hade många sidor, och Paschs
bilder ge onekligen en mera sympatisk bild af
konungen och naturligtvis fullt berättigad äfven
den. Gustaf III:s biografi utgöres här af en
sammanställning af allt hvad högstdensamme
under sitt lif gjort för konst, och det blir
onekligen en ganska imponerande lista!
Vid Claudius Civilistaflan meddelar författaren
en viktig upplysning angående dess öfverförande
på ny duk under 1700-talet, bestyrkt af
restauratorns räkning, samt fortsätter sina
efterforskningar af de vägar, hvarpå den märkliga
målningen kan tänkas ha inkommit i vårt land.
Utrymmet förbjuder att närmare ingå på det
öfriga innehållet, som rör sig om talande
själfporträtt af Lembke, Schröder (i pälsmössa ä la
hans tyske samtida Kupetzky), M. Meytens d. y.,
Gustaf Lundberg, Roslin, andra arbeten af de
båda senare frejdade mästarne, som i akademiens
samlingar äro så glänsande företrädda, och
ännu åtskilliga, mestadels utmärkta konstverk.
Det finns godt om material, äfven en del från
vår egen tid (t. ex. Rosens porträtt af Sander
och G. W. Palm) för de projekterade 12 häftena,
hvilka fullbordade säkerligen komma att utgöra
icke blott en mycket vacker bok utan en viktig
dokumentsamling i bild och text till vår svenska
konsts historia, i synnerhet under 1700-talet.
Akademiens samlingar ha sin tyngdpunkt förlagd
till denna tid och mötas härutinnan lyckligt med
textförfattarens kännarskap. John Kruse.
JENS THIIS, NORSK MALERKUNST I
NATIONALGALLERIET. KRISTIANIA 1912.
Ett galleriverk öfver målningar i det norska
»Nationalgalleriet» — Kunstmuseets gamla i
praktiken bibehållna goda namn. Detta museum
är verkligen, så vidt en utländing kan döma,
en utomordentligt god exempelsamling å norsk
1800-talskonst. Själf ett af landets få
godartade 1800-tals-arkitekturer innesluter
byggnaden, mest genom dess suveränt kraftfulle
direktörs förtjänst, blomman af landets skulptur och
målarkonst. Oberoende af mästarnes ungdom
eller ålderdom äro här i intensiva typiska verk
en praktfull svit församlad, från Dahls storslagna
fjälltaflor, öfver Tidemands och Gudes
folklifs-och landskapsepik, öfver Christian Kroghs
monumentala 80-talsprosa till Munchs och
Vigelands starka lyrik som — i alldeles riktig
proportion — dominera museet liksom de dominera
i den norska nyare konsthistorien.
Det är med ett ord en sällsynt enhetlig och stark
bild af ett sekels nationell konst som
Nationalgalleriet gifver, den är på det hela taget praktfullt
reproducerad i boken (ehuru jag här som eljest i
regel hellre skulle afstått från färgafbildningarnes
fåfänga försök) och beledsagad af utgifvarens lika
smakfulla som vederhäftiga text. J. R.
NORSKE MALERE. KRISTIANIA 1912.
Jens Thiis, författaren till det nyss förut
omnämnda arbetet, är som bekant en vänlig onkel
äfven med den allra yngsta skolan. Om den
säger han: »Den yngste norske Malerkunst
till-hører den ekspressionistiske retning, er
pariser-utdannet (paa Matisses atelier) og eier i al fald
etpar unge talenter, som der med grund tør
knyttes store forhaabninger til, Jean Heiberg og
Henrik Sørensen. Men endnu er denne yngste
kunst ganske sparsamt repræsentert i Museet,
og den maa derfor finde sig i at vente, indtil
engang et næste verk utkommer om Det Norske
Nationalgalleri.» Ett litet reproduktionshäfte af
samma slag som Gleerups »små konstböcker»
afhjälper provisoriskt denna brist. De svenskar,
som äro intresserade för den unga norska konsten
— och det nog icke så få efter Sørensens
utställning erinras här i små, men vårdade afbildningar
om Walter Halvorsen, Arne Kavli, Otto Johansen,
T. Torsteinsen, de båda ofvannämnda m. fl.
-till en del finnas de afbildade taflorna redan i
Nationalgalleriet. Det vore af intresse om
konstverkens datering hade utsatts. Samma
önskemål gälle Thiis’ stora galleriverk, där man
emellertid efter något letande i texten finner
önskade upplysningar. J. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
