Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talsmålningar, se Watteaus smäktande Mezzetin
spela sin gitarr i parkens grönska, gästa
engelska rokokohem med musikaliska underhållningar,
förevigade af Hogarths satiriska pensel, följa
med vaktparaden i våra dagar, sådan dansken
Hennigsens lifliga öga uppfattat den, höra Grieg,
där han sitter vid sin flygel och ackompanjerar
sin hustrus sång. Och mycket annat.
Musiken och målarkonsten är verkligen en bok, som
kan glädja och uppfriska många, bli »en
afle-dare för tunga tankar och ett känslans
förnyande bad för den trötta intelligensen». Skulle
en ny upplaga, som väl troligt är, komma
till stånd, kunde bilderna lätt tillökas med ännu
många intressanta och märkliga stycken från
äldre och nyare tider. En fördjupning i
perspektivet bakåt mot Egypten och Grekland skulle
då ej skada. „ , „
John Kruse.
AUGUST BRUNIUS: FÄRG OCH FORM. STUDIER
I DEN NYA KONSTEN. P. A. NORSTEDT &
SÖNERS FÖRLAG, 1913. 4 KR. 5O ÖRE.
Det är nog så, att i den oaflåtliga bokfloden
de olika böckerna blott mer eller mindre fylla
ett verkligt behof. Brunius’ »Färg och form»
hör alldeles gifvet till de böcker, som verkligen
behöfdes just nu. Inte för att det här var fråga
öm att »fylla ett länge kändt behof», som
före-fanns klart och tydligt, nej behofvet var nog
mer af en sofvande eller suddigt obestämd art,
eller man var en smula generad för det —
men det fanns där ändå. Och Brunius har,
orädd och klok, sökt tillfredsställa det eller
väcka det vaket genom att reta till ilska och
protest.
Behofvet, som jag här åsyftar, skulle vara det
att komma till en öfversikt af de riktningar inom
samtida konst, som så hetsigt och till synes
planlöst kämpa inför ens ögon, att komma till
insikt om hvad de egentligen vilja i all sin s. k.
absurditet, att en smula begripa deras historiska
förutsättningar, deras tekniska medel, deras
konstnärliga mål. Den stora allmänheten har
liksom ej tålamod att själf klara upp sådant för
sig, utan går där oroad inför det nya, hellre
värjande sig, man kan säga, med alla fyra, än
riskerande att med sin gunst och sitt omdöme
återigen ta fel och få bakläxa. Den väntar
med att positivt ingripa — häri ligger ej
endast feghet, utan också åtskillig klokhet — tills
den tydligt fått sig sammanhangen och syftena
klarlagda.
En dylik klarläggnings-mission bör Brunius’
bok i vida kretsar kunna fylla. Särskildt kapitlen
»Det nya måleriet» och »Svensk och norsk
expressionism» äro ägnade att ge den så
be-höfliga öfverblicken öfver stridsfrågorna och
stridsläget ute och hemma. I det förra få vi
en kortfattad revy öfver hvad de betydt de
omtvistade namnen: Cézanne, v. Gogh, Gauguin,
v. Marées, Munch, Matisse; jag tror det sker
för första gången på svenska, medan fransk
och tysk konstlitteratur redan länge vimlat af
större och mindre verk om dessa stormän. —
Om den samtida arkitekturen ger oss
författaren den lilla förträffliga uppsatsen: »Kolorism
och kubism i ny svensk arkitektur» och inom
skulpturen: »Form och innehåll i skulptur»
(däri Milles både praktiskt och teoretiskt
kommit till välförtjänt heder).
Men ej blott den stora allmänheten, utan
äfven mången ung konstadept kan inför de
talrika skiljovägarna stå ganska tvehågsen om hvar
han bör sätta in sitt eget. Till dem riktas
färdebrefvet: »Till en blifvande målare» med
många råd, som jag är öfvertygad om att mer
än en ungdom har riktigt godt utaf att en stund
meditera öfver. — Författarens uppfattning af
utländsk konst kommer mer samladt till synes
i flera olika kap.: »Fransk färg och tysk form»,
»Nya riktningar i finskt måleri» och »Dansk
form».
Bokens största förtjänst är som sagdt att
den är väckande, en förtjänst som börjar redan
med den lyckade Grunewaldska omslagsdekoren.
Den inbjuder nästan på hvar sida till diskussion.
Jag föreställer mig att författaren själf, i
motsatt fall, skulle anse sin bok misslyckad. De
intressanta kapitlen »Landskapet och
landskaps-måleriet» och »Impressionismen som stil» kunde
särskildt ge anledning till mången het debatt.
Bristen på systematiska konsthistoriska
studier och kunskaper är en brist på godt och
ondt. Denna brist sticker nog här och hvar
fram i den stilistiskt medryckande och lediga
framställningen, dock mest i detaljer, där förfis
sinne för historiska sammanhang och
utvecklingsprocesser plötsligt kan tryta, och alltför
subjektiva kvalitetssynpunkter ta vid. De bättre frukterna
af denna brist tyckas dock i detta fall, där det
felande riktigt ersättes af stark instinkt och
säker smak — vara de öfvervägande: det för
den stora publiken så värdefulla modet och
tålamodet att ingående fästa uppmärksamheten vid
saker och förhållanden, som eljes, såsom alltför
själfklara eller redan nog grundligt och ofta
omskrifna, riskerat att bli förbigångna, och
framför allt den käcka, visst ej alltid prick
träffande oförskräckthet att göra paralleler och
kombinationer, som härrör ur en lycklig känsla
af frihet inför sitt material, och något af den
ogrumlade, direkta, kyska blick på konst, som
en konsthistoriker — om han någonsin från
början ägt den — med kraft och vakenhet
ständigt måste försvara gent emot de gråa systemen.
På grund af dessa senare egenskaper
innehåller »Färg och form» helt enkelt det bästa
dess författare tills dato skrifvit om konst.
A. Bceckström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
