Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barockmåleriets många andra Magdalenor, han
är samma skröplige unge jude från Amsterdams
ghetto, som Rembrandt så ofta användt till
modell för Kristus.
Skenbart.
I den värld, som konstnären nu —- efter
olyckorna — lefver i, har han inga behof att i
lidelselös hvardagsglädje afbilda och vara tolk för det
utvärtes. Han diktar ur sin innersta erfarenhet,
skapar och befrias. Därför har också
passionsnattens sagodunkel
slutit sin trollkrets kring
dessa gestalter, så att
de aldrig någonsin mer
återvända till sina
triviala modellexistenser.
Jag kan just undra,
hvad kameran skulle
sagt om de människor,
som Rembrandt
framställt på den stora
familj etaflan,
Braun-sch weigmuseets
dyrbaraste klenod! Eller hur
deras objektivt lagda
medmänniskor sågo
dem! — Var det en
välmående lyckosam
borgarfamilj af mera
vanlig sort eller
människor, hvars öden
hängde likt mörka
skyar öfver demf Är
mannen Titus, konstnärens
son, eller kvinnan Hen-
drickje Stoffeis, hans andra hustru,
som dog 1663?
Det betyder föga om allt
detta kommer att förbli
hypoteser och funderingar mot den
fantastiska verklighet, som
konstverket kan ge.
En afbildning i svart och hvitt
afslöjar inte mycket af denna
verklighet.
Mer än af ljusverkan —
clair-obscur — har Rembrandt här
begagnat sig af färgen som tonvärde
för att uttrycka sin mening. De
äro ej lent påmålade med
hårpenslar, dessa färger — man ser,
hur den breda borsten och, ännu
mer, palettknifven spacklat på
dem pastöst och egenmäktigt.
Sammanhängande konturering
och linjerytmik liksom tydlig
plastik har ej åsyftats. Midt uppe i
fullt ljus stå händer och påklädda
partier som färgkomplex utan
egentligt volymvärde, och
figurernas ställningar sinsemellan ha intet af den
»klassiskt bildade» kompositionens mjuka
sam-manflätning.
Modern med den lille minste madonneaktigt
på knäet, fadern mera i fonden bakom det
mellersta barnet och den äldsta flickan, som håller
fram en korg med frukter och blomster — båda
föra sig afmätt och stilla, där de slutit sig
innerligt tillsammans kring de små. Och deras
ansikten lysas upp af en tillitsfull föräldraglädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
