Konst och konstnärer / Årg. 5 (1914) / 56 (1910-1914) With: Albin Roosval Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bröstbild, som tämligen säkert har
Fr. Brander till mästare. Och
han talar om flera och stora
svenska porträtt, som skola
finnas i trakten. Och om jag ville
se Aurora v. Königsmarck i
verkligheten, då borde jag resa till
Quedlingburg. Där hade han sett
henne i graf hvalfvet under domen
— hoptorkad och vissen men
tydligt igenkännlig. Han ler ett
förnöjdt leende i sitt blonda Erik
XlV-skägg. Men han är också
arkeolog och har sin största
glädje åt hvad mullen hyser.

Jag som ej kände någon så
oemotståndlig frestelse att göra
bekantskap med den sköna
Aurora, reste inte till Quedlingburg
utan vandrade ut i Henrik
Lejonets Braunschweig bland brokiga
gamla korsvirkeshus och styrde
så kosan mot de hvita murar,
som syntes i vårluften ett par
bösshåll nordost om staden —
Riddagshausens cistercienserkyrka.

GERDA WALLANDER, INTERIÖR FRÅN NATIONALMUSEUM. INKÖPT AF SV. ALLM. KONSTFÖRENING.

Alf och gerda wallanders
utställning.
af Carl David Moselius.

Alf och Gerda Wallanders lilla vackra
dubbelutställning upptar konstföreningens enformigt
långa och smala sal under mars och skänker
besökaren en behaglig omväxling, som han här
inte är bortskämd med. Lokalens ena hälft
disponerar fru Wallander för sina målningar
från de sista åren, till större delen motiv från
Stockholm och Briigge. I den andra visar Alf
Wallander i ett par smakfullt ordnade rum många
vackra prof på sin möbel- och textilkonst.

Gerda Wallander älskar gamla städer men
utan ett spår af sentimentalitet. Hennes Briigge
är ett Briigge utan svanor. Solen lyser skarpt
och klart öfver de flesta af hennes dukar från
denna skymningens och solnedgångens stad par
préférence, stundom kanske väl prosaiskt torrt
och kallt som i Pont S:te Anne. Det döda
Briigge är alls inte dödt för henne. Det är
mer än en tillfällighet att just Fiskmarknad är
den af hennes Briiggebilder som hon lyckats
bäst med. Den är fylligare och mjukare i
koloriten och fastare sammanhållen än de andra
men äger gemensamt med dem bredden och
kraften i penselforingen. Jag känner endast en

målare, som tagit Briigge så enkelt och utan
krus som Gerda Wallander: norrmannen
Svarstad. Men hans konst äger en helt annan
färgkänslighet och dekorativ förfining än den svenska
målarinnans, det måste erkännas.

I S:t Göran i Köpmanbrinken och / gamla
staln kommer Gerda Wallanders klarögda
kärlek till gamla Stockholm vackert till sin rätt.
Men att det nya från i dag inte ligger henne
mindre varmt om hjärtat visa interiörerna från
Feiths och Berns. Egentligen ge de i min
tanke ett mera adekvat uttryck för hennes
robusta verklighetssinne. De äro målade med en
temperamentsfull djärfhet och oförbehållsamhet,
som verkar sympatisk och inte undgår att göra
effekt äfven på dem, som skulle ha varit
tacksamma för en mera finslipad och förädlad
naturalism. I båda dessa dukar har motivet som
sådant ägt ett så starkt och lefvande intresse
för målarinnan, att det i alltför hög grad
skjutit åt sidan det konstnärliga innehållet —
som dock är något vida viktigare.

Till sist förtjäna ett par bilder från museet
särskildt att framhållas: en vackert komponerad
Pieta i grågrön ton, som förvärfvats för Thielska
galleriet, och en liten varm, mjuk och luftig
interiör från den franska afdelningen, det i min
tanke konstnärligt sedt mest lefvande och tyngst
vägande på utställningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>