Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Furuborgsmon. De komma nog intet hem före qvällen.
Men tag fram flaskan, fader Ollikainen.
Min hals är så torr, som ett utbrändt kol.”
”Sjaggo!” sade Ollikainen med en
förfärlig blick på lappmannen. ”Jag har en
gång sagt: för ut din hustru! Tvinga mig icke
att säga om det en gång till.”
Det låg uti den gamles röst och åtbörd
något, som kräfde oemotståndlig lydnad, så
att Sjaggo sprang opp, bugade sig ödmjukt
flere gånger och derefter utan omsvep
fattade qvinnan i pelskragen. Hon fortfor
emellertid att tigga bränvin med hög,
skrällande stämma, tills hennes, man fört henne
ut på gården. Just i det dörren stängdes
efter dem, gjorde hon en åtbörd af raseri och
lömsk ilska, som kom Thorsten att ovilkorligt
rysa. Men gubben Ollikainen satte sig
ned, så snart han blifvit ensam med honom,
och såg ganska eftertänksam ut.
”Herr Thorsten,” tog han slutligen till
orden: ”här är någon fara å färde, det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
