Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade, med ett mildt leende men tillika en
glimmande tår i ögat: ”Förlåt mig; men låt mig
en gäng få säga dig några ord af hjertat,
och säga dem i dag! Jag har i många år
burit dem på tungan. Vill du aldrig glömma
den Norrländska kolarflickan? Jag ser att
du äfven nu beständigt tänker på benne, och
jag har snart i tio år varit svartsjuk på hennes
bild! Säg mig blott ett, Thorsten! Säg mig, har
du varit upprigtig i din berättelse om henne?”
Han fäste en lång, tankfull blick på henne.
Slutligen svarade han: ”Tro mig, min
Emma! En sådan syn, som en Engels
försvinnande i afgrunden, är nog för att beröfva
en man hans lefnads lugn. När ännu i
sjelfva vårt ömma förhållande till hvarandra
den tanken kan insmyga sig, när den kan
störa oss, då, då är den ett förfärligt bevis
på dessa hemlighetsfulla känslors inflytande och
makt, hvilka vi erfara utan att kunna hvarken
undvika eller begripa dem. Jag fruktar att min
berättelse, som likväl var ett bevis på mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
