Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos honom och att han omedvetet ökade
takten.
Byn tömdes på sina invånare, och en brokig skara
strömmade ut för att taga emot honom, männen
främst med bågar och spjut i hotfullt knutna
händer, kvinnor och barn räddhågade bakom. Van
Brunt lyfte sin högra arm och gjorde det allmänt
brukliga fredstecknet, ett tecken, som alla folkslag
känner till, och byns invånare svarade fredligt. Till
hans stora förargelse sprang emellertid en
skinnklädd man fram och sträckte fram handen med ett
förtroligt: Hallå! Det var en skäggig man med
väderbitna och kopparbruna kinder och panna, och
van Brunt igenkände i honom en man av sin egen
ras.
— Vem är ni? frågade han och grep den
framsträckta handen. Andrée?
— Vem är Andrée? frågade mannen tillbaka.
Van Brunt granskade honom närmare.
— För tusan, ni måste ha varit här någon tid?
— Fem år, svarade mannen med en svag glimt
av stolthet i ögonen. Men kom, låt oss talas vid.
— Låt dem slå läger här hos mig, sade han
därpå som svar på van Brunts blick på sitt folk.
Gamle Tantlatch skall säkert ta sig an dem. Kom med!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
