Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, men han slapp ifrån det och kom tillbaka.
Fairfax lutade sig ånyo bakåt och fortsatte med
sina rökringar.
— Jag är glad att höra det, anmärkte han
tankfullt. Prevanche var en utmärkt pojke även om
han hade sina egna idéer om dragdjurens
huvudremtyg, den kanaljen. Och han slapp undan? Det
gläder mig.
Fem år... dessa ord gledo ständigt genom van
Brants tankar och Emyli Southwaites ansikte
tycktes stiga fram för honom. Fem år... Ett sträck
vildgäss skrek lågt över deras huvuden och svängde
vid upptäckten av lägret hastigt mot norr och styrde
mot den glödande solen. Van Brunt kunde icke
följa dem. Han tog fram sin klocka. Det var en
timme efter midnatt. Skyarna i norr skiftade i
blodrött, och dunkelröda strålar sköto mot söder
och lyste upp de mörka skogarna med en dyster
glans. Luften stod fullständigt stilla, icke ett barr
rörde sig och lägrets svagaste ljud hördes klart och
tydligt som trumpetstötar. Kriindianerna och
voya-geurerna kände det och mumlade med låga
drömmande stämmor, till och med kocken dämpade
omedvetet slamret med pannor och kokkärl. Ett
barn grät någonstans, och från skogens djup steg
likt ljudet från en silversträng tonerna av en kvinnas
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
