Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klagande sång: O-o-o-o-o-o-haa-ha-a-ha-aa-a-a,
o-o-o-o-o-o-o-ha-a-ha-a.
Van Brunt ryste och gned ivrigt yttersidan av
händerna.
— Och de uppgåvo mig som död? frågade den
andre långsamt.
— Ja, ni kom ju aldrig tillbaka, så edra
vänner ...
— Glömde mig fort. Fairfax skrattade skärande
och trotsigt.
— Varför kom ni inte tillbaka?
— Dels emedan jag icke hade lust och dels på
grund av omständigheter, som jag icke var herre
över. Tantlatch låg här med ett brutet ben, då jag
gjorde hans bekantskap — ett otäckt benbrott —
och jag lappade ihop det och fick honom på benen.
Jag stannade här någon tid, medan jag hämtade
krafter. Jag var den förste vite man, som han sett,
och naturligtvis föreföll jag honom enastående vis
och lärde hans folk många saker. Jag lärde bland
annat upp dem i militär taktik, vilket hade till följd
att de besegrade fyra andra byar (som ni ännu
inte har sett) och blevo landets härskare.
Naturligtvis kommo de därigenom att sätta mig högt, så
högt, att då jag var färdig att bege mig iväg, ville
de inte höra talas därom. De voro rent ut sagt myc-
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
