Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälften upp, därpå slappnade musklerna åter och
han tycktes grubbla. Mikael, kocken, gav tecken
att måltiden var färdig, men van Brunt vinkade åt
honom att vänta. Tystnaden var tryckande, och han
tog sig för att analysera skogens dofter, lukten av
mylla och ruttnande växter, kåddoften från kottar
och barr och den aromatiska doften från många
slags lägereldar. Två gånger såg Fairfax upp, men
utan att säga något; så kom det:
— Och ... Emily ...?
— Har varit änka i tre år och är fortfarande
änka.
En lång tystnad inträdde, tills slutligen Fairfax
med ett förläget leende sade:
— Jag tror ni har rätt, van Brunt. Jag följer
med er.
— Det visste jag, att ni skulle. Van Brunt lade
sin hand på Fairfax’ skuldra. Man kan naturligtvis
inte veta, men jag kan tänka mig — en person i
hennes ställning — att hon har haft anbud...
— När reser ni? avbröt Fairfax.
— Sedan folket fått någon sömn. Men det
påminner mig om, att Mikael håller på att bli ond,
kom därför och ät.
Efter måltiden, då kriindianerna och
voyage-urerna hade rullat in sig i sina filtar och snarkade,
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
