Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brunt kände sig nervös, under det han fortsatte att
tala, vid detta stumma stirrande. Mitt under sina
mest målande bataljskildringar kunde han plötsligt
bli medveten om, att de svarta ögonen borrade sig
in i honom, varvid han kom av sig och stammade,
tills han ånyo kunde komma på tråden och fortsätta.
Fairfax satt med händerna knäppta om knäna och
en slocknad pipa i mun, ivrigt lyssnande och
sporrande honom, då han tvekade, under det att han
själv återuppfriskade minnet av den värld, som han
trodde sig ha glömt.
En timme förgick och två, och Fairfax reste sig
motsträvigt.
— Således blev Cronje trängd in i ett hörn, inte
sant? Ah, vänta ett ögonblick, medan jag springer
över till Tantlatch. Han väntar er säkert och jag
skall se till, att ni får träffa honom efter frukost.
Det skall säkert bli bra, eller hur?
Han försvann in mellan furorna och van Brunt
blev sittande och stirrade in i Thoms varma ögon.
Fem år, funderade han, och hon kan icke vara mer
än tjugo nu. Som eskimå borde hon haft en liten
platt näsa, men den är varken bred eller platt utan
en örnnäsa med näsborrar så fina och välformade
som hos en förnäm dam av en vitare ras — det är
indianblodet, som hon måste ha i sig, det kan du
Köldens barn — 2 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
