Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bröder, svarade han på samma språk med
en omfattande gest mot söder. Vi äro bröder, er
man och jag.
Hon skakade på huvudet.
— Det är icke bra, att du är här.
— Efter en sömn skall jag gå.
■— Och min man? frågade hon, darrande av iver.
Van Brunt ryckte på axlarna. Han var medveten
om en viss hemlig skamkänsla, en opersonlig känsla
av skam och harm gentemot Fairfax. Och han kände
hur han rodnade, medan han betraktade denna unga
kvinna. Det var det hela — en kvinna. Den gamla
skamliga historien åter igen, alltid densamma, så
gammal som Eva och så ung som den sista nya
kärlekslågan.
–Min man! Min man! Min man! upprepade
hon häftigt med ett ansikte glödande av passion,
med det evigt kvinnligas obarmhärtiga ömhet,
makans ömhet, lysande i ögonen, som stirrade på
honom.
— Thom, sade han då allvarligt på engelska,
du föddes i Nordlandets skogar och du har ätit
fisk och kött och kämpat med köld och svält och levt
i enkelhet hela ditt liv. Det finns många ting, som
sannerligen inte äro så enkla och som du inte kän-
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
