Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är hans eget språk, sade hon, hans
hemlands språk.
Hon vände sig med ett ungt djurs hela smidighet
och försvann i skogen.
— Nu är allt klart, ropade Fairfax, i det han
kom närmare. Hans majestät vill taga emot er efter
frukost.
— Har ni sagt honom det? frågade van Brunt.
— Nej, jag vill inte säga honom det, förrän vi
är klara för avfärd.
Van Brunt betraktade med trumpen tillgivenhet
sina sovande män.
— Jag skall vara glad, när vi befinna oss hundra
mil härifrån, sade han.
Thom lyfte upp hudskynket till sin fars hydda.
Två män sutto där inne hos honom, och alla tre
sågo på henne med livligt intresse. Men hennes
ansikte röjde ingenting, då hon steg in och tyst
satte sig ned. Tantlatch trummade med knogarna
på ett spjutskaft, som låg över hans knän, och
stirrade slött på en solstråle, som trängde in genom
ett snörhål och bildade ett glittrande streck i
hyddans dunkla belysning. Vid hans sida satt
Chungun-gatte, schamanen, på huk. Båda voro gamla män,
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
