Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i min säng, inföll Keen. Jag har själv tänt min eld
och kokat min mat och skurit tänder i min ensamhet.
Chungungatte slog ut med handen till tecken pä
att han ännu ej slutat.
— Jag är en gammal man, sade han, och jag
talar, därför att jag har förstånd. Det är bra att
vara stark och ha makt. Det är dock bättre att
kunna släppa makten ifrån sig, om något gott kan
komma ut av det. I gamla dagar satt jag vid din
sida, Tantlatch, och min stämma hördes över alla
de andras i rådet, och mitt råd följdes i viktiga
saker. Och jag var stark och hade makt. Näst
Tantlatch var jag den främste. Så kom denne främling,
och jag såg, att han var duglig, vis och stor. Och
därför, att han var visare och större än jag, var det
klart, att stammen skulle ha mer nytta av honom
än av mig. Och jag hade ditt öra, Tantlatch, och
du lyssnade till mina råd, och främlingen fick
makt och ställning och din dotter Thom. Och
stammen hade framgång under de nya lagarna, och så
skall det fortfara att förbli, när vi ha denne
främling ibland oss. Vi äro gamla män, vi två,
Tantlatch, du och jag, och detta är en sak för huvudet
och inte för hjärtat. Hör mina ord! Hör mina
ord, Tantlatch! Låt mannen stanna!
Det uppstod en lång tystnad. Den gamle höv-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
