Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
darrande strök över den lilla bunken torrt bränsle vid
sidan av honom. Förvissad om att den verkligen
fanns där, drogs handen tillbaka i skydd av det
slitna pälsverket, och han började ånyo lyssna. Det
sträva knastrandet av halvfrusna hudar sade honom,
att hövdingens älghudshydda packades samman för
transport. Hövdingen var hans son, kraftig och
stark, den yppersta mannen i stammen och en
väldig jägare. Medan kvinnorna sleto med lägrets
bagage, hördes han gräla på dem för deras
långsamhet. Gamle Koskoosh spetsade öronen. Det var sista
gången han skulle få höra denna stämma. Där föll
Kilhows tält! Och Tusjens! Sju—-åtta—nio; nu
kunde blott schamanens stå kvar. Så där! Nu höllo
de på att arbeta med det. Han kunde höra
schama-nen muttra, medan han lassade det på släden. Ett
barn jämrade sig, och en kvinna lugnade det med
milda, nynnande strupljud. Lille Kotee, tänkte den
gamle, ett oroligt barn och inte särskilt starkt. Det
skulle kanske snart dö, och så skulle de bränna ett
hål i den frusna tundran och stapla upp stenar
ovanpå för att hålla järvarna borta. Nåja, vad
betydde det väl? Några få år i bästa fall, och lika
ofta en tom mage som en full. Och till sist väntade
dock döden, den alltid utsvultna döden, deij
hungrigaste av dem alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
