Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära jorden hade han levat, och dess lagar var ingen
nyhet för honom. Det var lagarna för allt kött,
för all levande materia. Naturen var icke vänlig
mot köttet. Den bekymrade sig inte om en sådan
konkret sak som individen. Den var blott
intresserad av släktet, av rasen. Detta var den djupaste
tanke, som gamle Koskooshs tankegång var i stånd
att frambringa, men den hade också ett fast grepp
om honom. Han såg exempel på den överallt i
livet. Savens stigande, sälgknopparnas bristande
grönska, de gula lövens fall — redan i detta såg
man hela förloppet. Men en uppgift hade naturen
för individen. Löste han icke den uppgiften, dog
han. Löste han den, var det detsamma, han dog
likväl. Det brydde naturen sig inte om; det fanns
tillräckligt med individer, som voro lydiga, och det
var blott lydnaden i detta fall och icke den lydige,
som levde och levde beständigt. Koskooshs stam
var mycket gammal. De gamla män, som han hade
känt som pojke, hade i sin tur känt gamla män i
sin ungdom. Därför var det sant, att stammen
levde, att den garanterade alla sina medlemmars
lydnad, långt in i den förgångna forntiden, vars
viloställen icke ens voro kända. De räknades inte. De
voro episoder. De voro försvunna som skyar från
en sommarhimmel. Han själv var också en episod
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
