Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från kampen — inte jaktens fullständiga kör, utan
det korta gläfsandet, som talade om närkamp och
om tänder i kött. Krypande mot vinden ålade sig
Zing-ha fram genom snön, och tillsammans med
honom kröp han själv, han, Koskoosh, som en gång
skulle bli stammens hövding. Tillsammans trängde
de sig in under en ung grans grenar och kikade
fram. Det var slutakten, som de fingo se.
Denna bild stod ännu, liksom alla intryck från
ungdomen tydligt för honom, och hans skumma
ögon sågo slutstriden utspelas, lika levande som
för många år sedan. Koskoosh förvånades häröver,
ty under den tid som följde, då han var ledare för
män och hövdingen i rådet, hade han utfört stora
ting och gjort sitt namn till en plåga för Pellyerna,
för att icke nämna den främmande vite mannen,
som han dödat, kniv mot kniv, i öppen strid.
Länge grubblade han över sin ungdoms dagar,
tills elden sjönk samman och kölden bet hårdare.
Han lade på två grenar denna gång och utmätte
den tid han hade kvar att leva efter det som
återstod. Om Sit-cum-to-ha hade tänkt på sin morfar
och samlat ihop en större armsbörda, skulle hans
tid ha blivit längre. Det skulle ej ha varit svårt
för henne. Men hon hade alltid varit ett likgiltigt
barn och hade icke haft en tanke för de gamla från
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
