Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan hon sneglade upp i hans ansikte. Jag har
alltid sagt, att Nam-Bok skulle komma tillbaka.
— Ja, det är Nam-Bok, som har kommit
tillbaka. Denna gång var det Nam-Bok själv, som
talade, i det han lyfte ett ben ut över bidarkans sida
och blev stående med den ena foten i båten och
den andra på land. Åter vred och vrängde han sin
hals, medan han sökte efter de bortglömda orden.
Och då dessa kommo, hade de en sällsam klang,
och strupljuden kommo sluddrande. Jag hälsar er,
mina bröder, sade han, bröder från förr, innan
frånlandsvinden förde mig bort.
Han steg ned på stranden med bägge fötterna
och Opee-Kwan vinkade åt honom att gå tillbaka.
— Du är död, Nam-Bok, sade han.
Nam-Bok skrattade.
— Jag är fet.
— Döda män äro icke feta, medgav Opee-Kwan.
Du har haft det bra, men det är sällsamt. Ingen
kan segla bort med frånlandsvinden och komma
tillbaka efter år.
— Jag har kommit tillbaka, svarade Nam-Bok
enkelt.
— Kanske du är en skugga, en förbifarande
skugga av den Nam-Bok, som levde. Skuggor kunna
komma tillbaka.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
