Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre sådana nätter ljusnade i daggryningen och
visade mig dock intet land, och frånlandsvinden ville
inte släppa mig. Och då den fjärde dagen kom,
var jag som tokig. Jag kunde inte sticka paddeln
i vattnet av brist på föda, och det gick runt i mitt
huvud på grund av törst. Men sjön var inte längre
så svår, och den milda sunnanvinden blåste, och då
jag såg mig om fick jag se en syn, som kom mig att
tro att jag verkligen mist förståndet.
Nam-Bok gjorde ett uppehåll för att rensa bort
litet lax, som fastnat mellan tänderna, och männen
och kvinnorna väntade sysslolösa och med
framsträckta huvuden.
— Det var en stor kanot. ,Om alla de kanoter
jag sett i mina dagar slogos tillhopa till en enda
kanot, skulle den dock inte bli så stor.
Det hördes ett utbrott av tvivel, och Koogah, som
var gammal, skakade på huvudet.
— Om varje bidarka var som ett sandkorn,
fortsatte Nam-Bok utmanande, och om det fanns lika
många bidarkor som det finns sandkorn här på
stranden, skulle de likväl tillsammans icke bilda
en så stor kanot som den jag såg fjärde morgonen.
Det var en mycket stor kanot och den kallades
skonare. Jag såg det underbara föremålet, denna stora
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
