Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även min parka av renhud och min regnkappa av
sältarmar och mina regnvädersmuclucs vid sidan
av mig, så att min själ skulle ha det torrt och varmt
på den långa vandringen. Det talades också om en
brant backe bevuxen med törne och djävulsklubbor,
och för att göra vägen lätt för mina fötter hämtade
hon tunga mockasiner åt mig.
Och de då äldsta talade om de stora djur jag
måste fälla, lade de unga männen vid min sida
min starkaste båge och mina rakaste pilar, mitt
kastträ, mitt spjut och min kniv. Och då de äldsta
talade om mörkret och tystnaden i de stora rymder,
som min själ måste genomvandra, jämrade sig min
mor ännu högre och strödde ännu mera aska på sitt
huvud.
Och flickan Kasaan kom smygande, mycket rädd
och tyst, och lade en liten påse ovanpå de saker
jag skulle ha med på resan. I den lilla påsen visste
jag fanns flinta och fyrstål och vältorkat fnöske till
de bål, som min själ skulle tända. De filtar jag
skulle svepas i valdes ut, och de slavar, som skulle
dödas, för att min själ skulle få sällskap, uttogos.
De voro sju, ty min far var rik och mäktig, och det
var rätt och billigt att jag, hans son, fick en
passande begravning. Dessa slavar hade vi tagit som
krigsfångar från mukumukerna, vilka bo längre ned-
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
