Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, vite man, utbröt Mutsak. Med en röst
som ett åskdunder, som kom folket att skaka och
darra i knävecken.
— Och då Skolka trädde fram, fortsatte Den
ensamme hövdingen, sade jag, att jag inte hade för
avsikt att dö, men att det inte var bra, att de onda
andarna på andra sidan graven blev lurade, utan
ansåg jag, att det var riktigast, att Skolkas själ drog
ut i det okända, där den utan tvivel för. evigt skulle
komma att tjuta i den mörka och ändlösa skogen.
Och så dödade jag honom, medan han stod där,
i hela folkets åsyn. Då det hördes knot, ropade
jag •. •
— Med en röst som ett åskdunder, sufflerade
Mutsak.
— Ja, med en röst som ett åskdunder ropade jag
högt: Se, o folk! Jag är Den ensamme hövdingen,
som har fällt Skolka, den falske schamanen! Jag
är den ende bland människor, som har gått genom
dödens port och kommit tillbaka igen. Mina ögon
ha skådat osedda ting. Mina öron ha hört de
otalade orden. Jag är större än Skolka, schamanen.
Jag är större än alla schamaner. Och jag är större
än min far, Uttern. Alltid har han legat i strid
med mukumukerna, och se, jag har på en enda
dag fällt dem alla. Som med en pust har jag fällt
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
