Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keesh, son av Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen över huvudet och bunden till kring halsen, men
händerna voro utan vantar och hade brått med nål
och tråd på de sista fantastiska broderierna på ett
läderbälte prytt med högrött tyg. Bakom ett av
tälten gläfste en hund kort och skarpt och tystnade
sedan lika fort som den börjat. En gång stönade
och grymtade hennes far i sömnen i tältet bakom
henne. — Onda drömmar, log hon för sig själv.
Han blir gammal och han åt för mycket av den sista
steken.
Hon sydde fast den sista pärlan, slog knut på
sentråden och lade mera bränsle på elden. Så satt
hon och stirrade länge in i flammorna och lyfte
slutligen huvudet vid ljudet av en mockasinklädd
fots skarpa knarrande på den hårda snön. Keesh
stod vid hennes sida, lätt framåtlutad under en
börda, som han bar på ryggen. Den var lösligt
insvept i ett blodgarvat älgskinn, och han slängde den
likgiltigt på snön och satte sig. Länge och utan
att tala sågo de på varandra.
— Det är en lång väg, o Keesh, sade hon till
sist, en lång väg från S:t-Georgs-missionen vid
Yukonfloden.
— Ja, svarade han frånvarande med ögonen stelt
fästa på bältet, som om han ville se efter, hur stort
det var. Men var är kniven, frågade han.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
