Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss. Palitlum tog munnen från flaskan med ett ömt
smackande och såg längtande upp mot det spöklika
himlavalvet, där norrskenets bleka, vita ljus spelade.
— Det är egendomligt, sade han. Kallt som
vatten och hett som eld. Den som dricker av det ger det
styrka, och från den som dricker det rövar det
styrka. Det gör gamla män unga och unga män gamla.
Den man, som är trött och dricker av det, får
krafter att resa sig och gå vidare, och den man, som
inte är trött, kommer det att somna. Min bror ägde
en hares hjärta, men han drack av det, och genast
dödade han fyra av sina fiender. Min far var som
en stor varg och vjsade tänder mot alla människor,
och han drack av det och blev skjuten i ryggen,
medan han flydde. Det är mycket sällsamt.
— Det är "Tre stjärnor" och ett bättre märke
än det, de förgifta magarna med därnere, svarade
jag och slog ut med handen mot det gapande
mörkret och ned mot dalen, där bålen av bokkubbar
glimmade under oss — små flammor, som gåvo
natten proportion och verklighet.
Palitlum suckade och skakade på huvudet.
— Och därför, sade han, är jag här med dig.
Han omfattade flaskan och mig i en blick, mer
vältalig än ord och blottande hans ohejdade törst.
— Nej, sade jag och ställde flaskan mellan mina
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
