Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kött eller utsikt till något kött. Så som de gamle
männen då såg ut, så såg jag nu Ligoun.
Stickindianen reste sig upp, medan allas ögon
voro fästa på honom, och gick tvärs över rummet,
tills han stod alldeles framför Ligoun.
’Jag är Opitsah, kniven,’ sade han.
Men Ligoun sade ingenting, såg inte ens på
honom utan stirrade stelt på marken.
’Du är Ligoun,’ sade Opitsah. ’Du har dödat
många män. Jag är i livet ännu.’
Och fortfarande sade Ligoun ingenting, men han
gjorde ett tecken till mig och reste sig med min
hjälp och stod upp. Han var som en gammal fura,
naken och grå, men fortfarande med skuldran vänd
mot köld och storm. Ögonen voro stela och orörliga,
och liksom det föreföll som om han inte hört
Opitsah, så tycktes han inte heller se honom.
Och Opitsah var tokig av harm och dansade
framför honom, styvbent såsom män bruka göra, då de
vill skymfa någon. Och Opitsah sjöng en sång om
sin egen storhet och om sitt folks storhet, och sången
var full av skymfliga tillmälen mot chilcaterna och
Ligoun. Medan han så dansade och sjöng, kastade
han filten ifrån sig och tecknade med kniven
cirklar framför Ligouns ansikte. Och den sång han
sjöng, var knivsårigen.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
