Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det hördes intet annat än Opitsahs sång, och
kretsen av hövdingar var som död, med undantag
av att knivens blixtrande tycktes väcka till liv en
slumrande glöd i deras ögon. Även Ligoun var
mycket stilla. Likväl visste han, att han skulle dö,
och han var inte rädd. Och kniven susade allt
närmre och närmre, men han blinkade inte, utan
höll sig rak och vek varken till höger eller vänster
eller framåt eller tillbaka.
Och Opitsah stötte till med kniven, så här, två
gånger i Ligouns panna, och blodet vällde fram, där
den träffade. Då var det som Ligoun gav mig
tecken att stödja honom med min ungdomliga kraft,
så att han kunde gå. Och han log föraktfullt
Opitsah rakt i ansiktet. Han sopade undan honom, som
man sopar undan en lågt hängande gren på vägen
och går vidare.
Och jag visste och förstod, att det var blott en
skam att döda Opitsah i ett tjugotal stora hövdingars
åsyn. Jag kom ihåg lagen och visste att Ligoun
tänkte döda enligt lagen. Och vem fanns där med
lika hög rang som Ligoun utom Niblack? Bort emot
Niblack gick han också, stödd på min arm. Vid
hans andra arm klängde sig Opitsah fast och stötte
till gång på gång, men han var för obetydlig för att
besudla en så stor mans händer. Och fastän Opitsahs
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
