Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han var säker på, att det uppåtvända ansiktet
var Niblacks, förde han kniven tvärs över han
strupe. Stolt och rak stod han sedan och sjöng sin
dödssång, sakta vacklande fram och tillbaka. Och
Skul-pin, som dragit omkull mig, sköt från marken där
han låg ett skott mot honom. Ligoun vacklade och
föll, föll som en gammal fura vacklar och faller
för stormen. —
Palitlum teg. Ögonen glödde dystra och voro
fästa på bålet, och kinden var mörk av blod.
— Och du Palitlum? frågade jag. Och du?
— Jag? Jag kom ihåg lagen och jag dödade
Opit-sah, kniven, och det var bra. Och jag drog ut
Ligouns egen kniv ur Niblacks strupe och dödade
Skulpin, som hade dragit omkull mig. Jag var ju
bara en pojke och kunde döda, vilken man jag ville,
och det var ändå hedrande för mig. Dessutom var
Ligoun död och hade ingen användning för min
ungdomskraft, och jag slog därför omkring mig
med hans kniv, i det jag valde de förnämsta, som
ännu voro i livet,
Palitlum famlade innanför skjortan och drog
fram en pärlprydd slida och ur slidan en kniv.
Det var en hemmagjord kniv, klumpigt förarbetad
av ett sågblad; en kniv vars motstycke man finner
hos gamla män i hundratals byar i Alaska.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
