Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Li Wan, den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom, Canim! ropade hon. Dagens hetta har
försvunnit och vägen väntar oss.
Koftan av ekorrskinn rörde på sig och slungades
åt sidan av en brun arm. Mannen blinkade, men
slöt ögonen igen.
— Hans packning är tung, tänkte hon, och han
är trött efter morgonens arbete.
En moskit stack henne på halsen, och hon smorde
våt lera på det oskyddade stället, lera, som hon
tog från en klump, som hon hade till reds. Hela
morgonen, medan mannen och kvinnan hade strävat
vägen uppför, insvepta i ett moln av dessa
plågoandar, hade de smetat in sig med denna klibbiga
lera, som redan torkat i solen och täckt deras
ansikten med formliga lermaskar. Dessa hade sedan
vid ansiktsmusklernas rörelser spruckit här och var
och måste ständigt bättras på, så att beläggningen var
oregelbunden och gav dem ett märkligt utseende.
Li Wan skakade Canim milt men ihärdigt, tills
han vaknade och satte sig upp. Hans första blick
gällde solen och efter att ha rådfrågat denna
himmelska tidmätare, böjde han sig över lägerelden
och högg med varghunger in på köttet. Han var en
storväxt indian, hela sex fot, bredbröstad och
muskulös, med skarpa ögon och en blick som vittnade om
mera intellektuell kraft än man vanligen finner
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
