Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Li Wan, den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna, och glömda och oanade sammanhang
förnyades, Hon lade märke till det slött och likgiltigt,
hennes själ var orolig, men hon ägde icke tillräcklig
kraft för den själsliga anspänning, som var
nödvändig för att förstå. Därför traskade hon trött i
hälarna på sin man och nöjde sig med att vänta på
det som hon på ett eller annat sätt visste skulle
hända.
Efter att ha varit slav åt människan återvände
strömmen till sin gamla fåra, nedsölad och
besudlad efter sitt arbete, samt slingrade sig lättjefullt
mellan breda slätter och skogsdungar, där dalen
vidgade sig ned mot mynningen. Här upphörde
jorden att vara guldförande, och männen hade inte
lust att söla med lockelsen helt nära. Och här
var det Li Wan, medan hon stannade för att pricka
till Olo med sin käpp, hörde en kvinnas mjuka,
silverklara skratt.
Utanför en hydda satt en kvinna, ljus i skinnet
och rosig som ett barn, och skrattade åt en annan
kvinnas ord. Denna stod i dörren, medan den
sittande kvinnan skakade sina massor av mörkt, vått
hår för att torkas i solskenet.
Ett ögonblick stod Li Wan som förstenad. Därpå
såg hon liksom en blixt och kände en knäpp, som
om något gav efter, och kvinnan utanför hyddan
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
