Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Li Wan, den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon sade det på sitt eget språk, det språk,
som blott talas i en liten vrå av världen, och
kvinnorna förstodo henne inte.
— Skall jag hämta hjälp? stammade miss
Gid-dings.
— Stackaren är ofarlig, tror jag, svarade mrs
van Wyck. Och se bara på hennes skinnkläder, så
lappade och slitna de äro. De äro ganske säkert
unika. Jag vill köpa dem för min samling. Tag min
påse med guldsand, Myrtle, och tag fram vågen.
Li Wan såg hennes läppar forma ord, men orden
voro obegripliga, och då gick det för första gången
upp för henne, att de inte hade något sätt att
meddela sig med varandra.
Förtvivlad över sin stumhet utbröt hon med vilt
utbredda armar:
— O, kvinna, du är min syster!
Tårarna strömmade utför hennes kinder, i det
hon blottade sin längtan efter dem, och hennes
brutna röst tolkade den sorg hon inte kunde kläda
i ord. Men miss Giddings skalv, och till och med
mrs van Wyck blev orolig.
— Jag vill leva, som du lever. Dina vägar äro
mina vägar, och våra vägar äro en och densamma.
Min make är Canim, kanoten, och han är stor och
märkvärdig, och jag är rädd. Hans väg är hela
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
