Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Li Wan, den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flåsade av ansträngning och de vacklade omkring
över halva rummet.
— Släpp mig, Canim, snyftade hon.
Men han grep om hennes handled, tills hon
slutade upp att göra motstånd.
— Minnena från den gång du var en liten fågel
är alltför starka och besvära dig, började han.
— Jag vet! Jag vet! avbröt hon. Jag ser mannen
i snön.
Jag ser honom krypa på händer och knän, som
iag aldrig förr har sett honom. Och jag är ett litet
barn som sitter på hans rygg. Och detta är innan
jag kände Pow-Wah-Kaan och den tid, då jag bodde
i en avkrok av världen.
— Du vet, svarade han och släpade henne mot
dörren. Men du skall vandra med mig längs Yukon
och glömma.
— Aldrig kommer jag att glömma! Så länge
min hand är vit, skall jag minnas! Hon klängde
sig vanvettigt fast vid dörrposten och sände mrs van
Wyck en sista bönfallande blick.
— Så skall jag lära dig att glömma, jag, Canim,
kanoten!
Och med dessa ord slet han loss hennes fingrar
och gick sin väg med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
