Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jägarna se på spåren i snön och säga så och så och
här och där, på samma sätt ser du på papperet och
säger, vad som hänt, och där står, vad gamle Imber
gjort?
— Just så, sade Hoykan. Och hör nu efter och
håll din kvinnotunga mellan dina tänder, tills man
begär, att du skall tala.
Därpå läste Howkan upp hans bekännelse högt
för honom. Det varade länge och Imber satt
fundersam och tyst. Till sist sade han:
— Det är vad jag sagt, och sant är det, men jag
bar blivit gammal, Howkan, och det dyker upp
saker och ting för mig, som jag glömt och som
hövdingen borde få veta. Det gäller först och främst
den man, som kom över isbergen med lömska fällor
av järn, han, som jagade Whitefishflodens bävrar.
Honom dödade jag. Och så var det tre män, som
sökte efter guld i Whitefishfloden för längesen.
Dem dödade jag också och lät dem ligga åt
jär-varna. Och "vid de fem fingrarna" var det en man
med en flotte och mycket kött.
Under pauserna, medan Imber teg för att tänka
efter, översatte Howkan, vad han sade, och en
skrivare skrev ned det. Folket i rättssalen lyssnade
likgiltigt till varje osminkad tragedi, tills Imber
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
