Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi vill höra hans ord, även om de äro som ett
barns, svarade mannen med den fyrkantiga pannan.
Och vi vill höra dem ord för ord, just som han
uttalar dem. Förstår du?
Howkan förstod och Imbers ögon blixtrade, ty
han hade uppfattat och förstått detta intermesso
mellan sin systerson och den mäktige mannen. Och
så började historien, detta epos om en bronsfärgad
patriot, i sig själv värd att gjutas i brons och
bevaras för kommande släkten. Det uppstod ert
sällsam tystnad bland åhörarna, och domaren med den
fyrkantiga pannan lutade huvudet mot handen och
grubblade över hans själ och hans ras’ själ. Blott
Imbers djupa röst hördes, då och då omväxlande
med tolkens gälla stämma samt allt emellanåt, som
en dov klocklang, den rödhårige mannens förvånade
och fundersamma "satan också".
— Jag är Imber av Whitefishfolket, översatte
Howkan, vars medfödda primitivitet tog överhand
och slätade ut missionärernas och civilisationens
polityr, efter hand som han greps av den vilda
klangen och rytmen i gamle Imbers berättelse. Min
far var Otsbaok, en stark man. Landet var varmt
av solsken och glädje, när jag var pojke. Folket
längtade inte efter främmande ting eller lyssnade
efter nya stämmor, och deras fäders väg var deras
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
