Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och till sist såg jag som i en syn de korthåriga
och avskyvärda hundarna, och då tycktes mig vägen
klar. Genom Otsbaoks vishet — han var min far
och en stark man — hade våra egna varghundars
blod hållits oblandat, och därför hade de fått
behålla sin varma päls och sin styrka som dragdjur.
Därför återvände jag till byn och talade till männen:
’De bildar en stam, dessa vita män,’ sade jag, ’en
mycket talrik stam, och de har säkert inte mera
vilt i sitt land, och därför kommer de till oss för att
röva nytt land. Men de gör oss svaga, och vi dör.
Det är ett mycket hungrigt folk. Vårt villebråd
har redan försvunnit, och om vi vill leva, bör vi
behandla dem, som vi har behandlat deras hundar’.
Och jag talade vidare och rådde till strid. Och
männen av whitefishstammen lyssnade, och några
sade ett och andra ett annat, och några talade om
andra och likgiltiga ting, men ingen talade käckt
om bragder och kamp. Men medan de unga männen
var svaga som vatten och rädda, lade jag märke
till, att de äldre satt tysta, men att glöden i deras
ögon kom och gick. Och senare, då byn sov och
ingen visste om det, drog jag dessa gamla män ut i
skogen och talade mera till dem. Och nu blev vi
eniga, och vi kom ihåg våra ungdomsdagar och det
fria landet och rikedomens och glädjens och solske-
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
