Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fruktan för avlägsna länder är dock en
allvarlig fruktan för gamla män.
På detta sätt mördade vi, listigt och utan
över-ilning. På Chilcootfloden och i deltat dödade vi,
från passen och ända ned till havet, överallt, där
vita män slog läger eller banade sig väg. Det är
sant, att de dog, men det tjänade dock till intet.
Ständigt kom nya över bergen, ständigt allt fler
och fler, varemot vi, gamlingar, blev allt färre
och färre. Jag kommer ihåg en vit mans läger vid
Caribou Crossing. Han var mycket liten, och tre
av de gamla männen överraskade honom under
sömnen. Nästa dag stötte jag på dem alla fyra,
och den vite mannen var den ende av dem som
ännu levde, och det var tillräckligt med liv i honom
att utslunga en kraftig förbannelse öve* mig, innan
han dog.
Och så gick det — än den ene gamlingen, än
den andre. Stundom fick vi långt efteråt besked
om hur de dött, och stundom fick vi intet besked
alls. Och de gamla männen tillhörande andra
stammar var skröpliga och rädda och vågade inte sluta
sig till oss. Så försvann de en ef ter en, tills blött
jag var kvar. Jag är Imber av whitefishfolket.
Min far var Otsbaok, eri stark man. Det finns intet
whitefishfolk mera. Av de gamla männen är jag
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
