Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herre Gud, vad det smakar bra!»
Van Brunt nickade instämmande. »Fem år, säger ni?»
»Fem år». Mannen suckade åter. »Och jag förmodar ni vill veta mera, både av en helt naturlig nyfikenhet och emedan det här ju är en ganska egendomlig situation. Men det är inte mycket att berätta. Jag kom hit från Edmonton för att jaga myskoxe och liksom Pike och andra hade jag missöden, och så tappade jag bort mitt sällskap och förlorade min utrustning. Svält, strapatser, den vanliga historien ni vet, ensam överlevande o. s. v., tills jag kom kravlande hit till Tantlatch på händer och fötter.»
»Fem år», brummade van Brunt tankfullt, som om han gått tillbaka i sitt minne.
»Fem år sistlidne februari. Jag gick över Stora Slavsjön i början av maj ...»
»Och ni är... Fairfax?» inföll van Brunt.
Mannen nickade.
»Låt mig se . . . John var det visst, John Fairfax.»
»Hur visste ni det?» frågade Fairfax likgiltigt upptagen av att sända upp rökspiraler i den stilla luften.
»Det stod så mycket om det i tidningarna på den tiden då Prevanche ...»
»Prevanche!» Fairfax satte sig upp, plötsligt vaken. »Han gick bort sig i Smokebergen.»
»Ja, men han slog sig fram och kom till rätta.»
Fairfax lutade sig åter tillbaka och fortfor att blåsa rökringar. »Det gläder mig att höra», anmärkte han tankfullt. »Prevanche var en grälmakare och han hade en ful vana att dela ut örfilar. Jaså, han slog sig fram? Nå, det gläder mig.»
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
