Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
markens smuts din rätta plats. Ej heller vid någon mans fötter.»
»Han är min man.»
»Gud förlåte alla män!» utbrast van Brunt häftigt.
»Han är min man», upprepade hon entonigt bönfallande.
»Han är min broder», svarade han.
»Min fader är hövdingen Tantlatch. Han är mäktig över fem byar. Jag skall säga till att de fem byarna genomsökas efter alla de flickor som du kan vilja välja, så att du måtte stanna här hos din broder och stanna med trevnad.»
»Jag går sedan jag har sovit.»
»Och min man?»
»Din man kommer nu. Se!»
Från den mörka granskogen hördes Fairfax’s glättigt sjungande röst.
Iyiksom dimman fördunklar dagen, plånade hans sång ut ljuset ur hennes ansikte.
»Det är hans eget folks språk», sade hon, »hans eget folks språk.»
Hon vände sig 0111 smidig som ett ungt djur och försvann in i skogen.
»Allt är klart», utropade Fairfax, då han kom fram. »Hans kunglig höghet tar emot er efter frukosten.»
»Har ni talat om för honom —?» frågade van Brunt.
»Nej. Inte heller gör jag det förr än vi äro färdiga att ge oss av.»
Van Brunt kastade en vemodigt öm blick på sitt sovande folk.
»Jag skall bli glad då vi ä’ hundra mil härifrån», sade han. —
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
