Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män para sig med kvinnorna i våra byar. Därför säger jag att mannen skall gå till sitt eget släkte, i sitt eget land.»
»Han är min egen man», svarade Thom, »och han är en stor man.»
»Ja, han är en stor man.» Chugungatte lyfte sitt huvud och tycktes få tillbaka litet av ungdomens kraft. »Han är en stor man, och han har givit din arm styrka, Tantlatch, och givit dig makt och gjort ditt namn fruktat i landet, fruktat och aktat. Han är mycket klok, och man har stor nytta av hans klokskap. Vi ha honom att tacka för mycket — för list i krig och hemligheten av en bys försvar och ett anfall i en skog, för rådplägning och fiendernas besegrande genom ord och svurna löften, för insamlande av villebråd och förfärdigande av snaror och bevarande av födoämnen, för botande av sjuka och läkande av skador från långfärder och strider. Du, Tantlatch, skulle nu vara en vanför gammal man, om inte den främmande mannen hade kommit till oss och tagit vård om dig. Och alltid, då vi voro tveksamma om sällsamma frågor, gingo vi till honom för att han med sin klokhet skulle reda upp saken åt oss, och alltid redde han upp den. Och det kan uppstå frågor ännu en gång, och vi kunna komma att behöva hans klokskap, och vi ha inte råd att låta honom gå. Det är inte godt att vi låta honom gå.»
Tantlatch fortfor att trumma på spjutskaftet och visade inga tecken till att han hade hört. Thom granskade förgäves hans ansikte, och Chugungatte tycktes sjunka samman igen för årens tyngd, som åter sänkte sig över honom.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
