- Project Runeberg -  Köldens barn /
22

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ingen man fäller mitt villebråd.» Keen slog sig hårdt för bröstet. »Jag fäller mitt villebråd själv. Jag är glad över att leva, då jag fäller mitt villebråd själv. Då jag kryper genom snön mot den stora älgen, är jag glad. Och då jag spänner bågen av hela min kraft och sänder pilen snabb och vass rakt in i hjärtat, är jag glad. Och ingen mans villebråds kött smakar så godt som mitt villebråds kött. Jag är glad åt att leva, glad åt min egen list och styrka, glad åt att jag utför handlingar, utför handlingar för min egen räkning. Finns det något annat skäl varför man skulle leva? Varför skulle jag leva om jag inte vore nöjd med mig själv och det jag gör? Och det är för att jag är nöjd och glad som jag går ut och jagar och fiskar, och det är för att jag går ut och jagar och fiskar som jag blir listig och stark. Den man som stannar hemma i hyddan vid elden blir inte listig och stark. Han är inte glad över att äta sitt eget villebråd, ej heller är livet någon tillfredsställelse för honom. Han lever inte. Därför säger jag att det är godt att denne främmande man går. Hans klokskap gör oss inte kloka. Om han är listig, så bli vi inte listigare för det. Vi äta köttet av det villebråd han fällt, och det smakar illa. Vi ha fördel av hans styrka, och däri ligger ingen tillfredsställelse. Vi leva inte, då han lever i vårt ställe. Vi bli feta och lika kvinnor, och vi äro rädda för att arbeta, och vi glömma att utföra saker och ting på egen hand. Låt mannen gå, Tantlatch, så att vi måtte bli män! Jag är Keen, en man, och jag fäller mitt eget villebråd!»

Tantlatch såg på honom med en blick som tycktes vara tom som evigheten. Keen väntade ivrigt på av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free